Håll stilen – Behåll stilen
Bakgrunden till ett kulturhistoriskt förvaltningsprogram
Västerleds Trädgårdsstadsförening har låtit ta fram ett kunskaps- och informationsmaterial om trädgårdsstadens kulturhistoriska karaktär och arkitektoniska kvalitéer, med råd om hur dessa ska värnas idag och i framtiden.
Hösten 2018 ansökte föreningen genom sin styrelse om bidrag till förvaltning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer från Länsstyrelsen, som i april 2019 beslutade om att lämna bidrag till delar av kostnaden för att ta fram ett kulturhistoriskt förvaltningsprogram. Länsstyrelsens bidragsbeslut har beteckning 436-47082-2018.
Detta kulturhistoriska förvaltningsprogram är upprättat för att svara mot styrelsebeslut och bidragsbeslut.
Överst en drönarbild över trädgårdsstaden (Nyängsvägen, Smedslätten). Foto: Jonathan Wahlund.
INNEHÅLL
- Introduktion till ”VÄRNA västerleds trädgårdsstad
- Västerleds trädgårdsstads historia
- Bebyggelsekaraktärerna i västerled
- Författningsskydd
- Råd vid underhåll och förvaltning
- Allmänna råd vid inför vård- och underhållsåtgärder
- Kontinuerlig översyn
- Bygg upp ett kunskapsarkiv om den egna fastigheten
- Råd för tillgänglighetsförbättring
- Råd för energieffektivisering
- Strategi för klimatanpassning
- Råd vid utvändigt byggnadsunderhåll
- Råd för utemiljön och trädgården
- Att tänka på när man ska anlita konsulter och hantverkare
- Råd vid ändring och tillbyggnad
- Hoten mot Trädgårdsstaden
- Tillståndsprocessen när man vill rusta upp, bygga om eller bygga till
- Fördjupning
- Om Programmet
Introduktion
Välkommen till förvaltningsprogrammet Värna Västerleds trädgårdsstad
Välkommen till Värna Västerleds trädgårdsstad, en guide och inspiration för dig som vill bevara och utveckla trädgårdsstaden på dess egna villkor och utifrån dess egen karaktär.
Västerleds trädgårdsstad omfattar de stadsdelar som trafikeras av 12:ans spårvägslinje, det vill säga Alvik, Äppelviken, Smedslätten, Ålsten, Höglandet, Nockeby och Nockebyhov, samt Stora Mossen som har sin hållplats utmed tunnelbanelinjen. Informationen i denna webbsida är till stor del också applicerbar på grannområderna Olovslund och Ulvsunda trädgårdsstad, liksom i viss mån på andra trädgårdsstäder i Stockholm, som till exempel Gamla Enskede.
Tillbaka till INNEHÅLL
Varför ett förvaltningsprogram?
Trädgårdsstaden har en särskild karaktär som skiljer sig från den ordinära villastadens. Trädgårdsstaden är ett småskaligt lokalsamhälle som består av en variation av enfamiljs- och flerfamiljsbostäder i lummig omgivning, i de allra flesta fall anlagd med början under 1900-talets första årtionden. Såväl den allmänna marken som de privata tomterna är trädbevuxna och i trädgårdarna finns ofta både prydnads- och nyttoväxter. Vägnätet är nästan alltid oregelbundet till sin struktur, anpassat till terrängens förutsättningar och organiserat så att det tillhandahåller intresseväckande blickpunkter och intima platsbildningar. I trädgårdsstaden finns offentliga byggnader och mötesplatser för det vardagliga livet. Trädgårdsstaden är helt enkelt ett eget samhälle, där invånarna kan arbeta, handla, mötas, uträtta ärenden och ta del av vardaglig service. Trädgårdsstaden är också en värdefull del av 1900-talets kulturarv och stadsbyggnadshistoria.
Trädgårdsstadens struktur är förvisso robust och Västerleds trädgårdsstad har klarat sig bra under sina dryga 100 år, men den är samtidigt känslig för förändringar som inte är anpassade till dess karaktär. Kulturvärdena och den där särskilda känslan som infinner sig när man vistas i en karaktärsfull miljö, kan ganska lätt gå förlorad om dess karaktärsdrag bit för bit förvanskas och kanske till slut försvinner.
Västerleds Trädgårdsstadsförening har, med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Stockholm, låtit upprätta detta förvaltningsprogram, som dels informerar om trädgårdsstadens karaktär, dels ger råd om förhållningssätt och åtgärder för att värna trädgårdsstadens egenart. Genom att värna och lyfta fram trädgårdsstadens inneboende karaktär, får kommande generationer samma möjlighet att glädjas av och uppleva Västerleds trädgårdsstad som vi själva gör och som de generationer som en gång var med om att uppföra den.
Tillbaka till INNEHÅLL
Vem har nytta av förvaltningsprogrammet?
Förvaltningsprogrammet vänder sig till alla som är intresserade av trädgårdsstaden i stort, men framför allt till dig som bor i Västerled trädgårdsstad eller som funderar på att flytta dit. Det vänder sig också till mäklare som förmedlar bostäder i Västerleds trädgårdsstad, till kommunala tjänstemän som handlägger bygglovsärenden i området, till politiker som har ansvar för områdets utveckling och till personer som återkommande har sin arbetsplats i området eller som utför ett tillfälligt uppdrag där, till exempel som hantverkare eller konsulter.
Tillbaka till INNEHÅLL
Trädgårdsstaden som idé
Idén om trädgårdsstaden uppstod i den anglosaxiska världen, i Storbritannien och USA. En av förgrundsgestalterna var britten Ebenezer Howard (1850–1928). Han var varken stadsplanerare eller arkitekt, men som stenograf vid det brittiska parlamentet tog han del av den återkommande rapporteringen om dåliga levnadsförhållanden, på grund av trångboddhet och ohälsa, i landets städer.
I sin ungdom hade han bott i USA och med de erfarenheterna, i kombination med ett tjugotal år av egen förkovran inom stadsplanering, formulerade han 1898 ett eget förslag till hur man skulle komma tillrätta med samtidens dåliga boendekvalitet. Förslaget presenterades i skriften Tomorrow: A peaceful Path Towards Reform och året därefter bildade Howard The Garden City Association. 1902 hade han vidareutvecklat sina tankar och gav då ut boken Garden Cities of Tomorrow. Boken kom att läsas av många och hans idéer fick spridning runt om i världen. Redan efter något decennium hade trädgårdsstäder anlagts på flera platser, framför allt i Europa.
Howard menade att såväl storstaden som landsbygden hade sina för- och nackdelar, och att man genom att kombinera landsbygdens lugn och grönska med storstadens bekvämlighet och möjligheter, kunde eliminera nackdelarna hos båda. Lösningen var att anlägga trädgårdsstäder på lagom avstånd mellan storstaden och landsbygden. Varje större stad skulle vara omgiven av ett antal trädgårdsstäder, där de boende kunde ägna sig åt odling för självhushållning, samtidigt som de hade nära till samhällsservice och allmänna kommunikationer, som förband grannsamhällen och större städer med varandra.
Enligt Howards schematiska modell skulle trädgårdsstaden vara cirkelformad. I trädgårdsstadens mitt låg en stadspark och runt den låg offentliga byggnader, som stadshus, bibliotek och sjukhus. Tillsammans bildade de stadens centrumkärna. Runt kärnan löpte ringformade bostadsband med ett mellanliggande grönområdesband, i vilket det fanns en bred gata och funktioner som skolor och kyrkor. Längst ut i trädgårdsstadens periferi, som det yttersta bandet i cirkeln, förlades fabrikerna, det vill säga samtidens arbetsplatser.
Howard tänkte sig att trädgårdsstäderna skulle bebyggas med för Storbritannien traditionella radhus, men med betydligt mer generösa trädgårdar än vad som var brukligt för tiden. I trädgårdsstaden skulle nämligen grönskan frodas och invånarna skulle vara självförsörjande genom odling i den egna trädgården. Syftet med den schematiska stadsplanen var inte i första hand att slaviskt reglera stadens form, utan snarare att tillskapa en struktur som möjliggjorde en god livsmiljö för människor. För att motverka överbefolkning, skulle trädgårdsstadens invånarantal begränsas till 32 000. Då var utrymmet i Howards idealträdgårdsstadsmodell fylld. När den siffran uppnåtts skulle därför en ny trädgårdsstad anläggas på behörigt avstånd från den befintliga. På så sätt skulle ett pärlband av trädgårdsstäder successivt breda ut sig över landet.
1903 fick de brittiska arkitekterna Raymond Unwin och Barry Parker i uppdrag att gestalta världens första trädgårdsstad Letchworth Garden City, ett par mil norr om London. De tog därmed, i samråd med Ebenezer Howard, hans vision vidare, från idé till verklighet. Själva stadsplanen kom att bli mindre schematisk och mer platsanpassad, än Howards principskisser. Unwin och Parker var dels tvingade att anpassa konceptet till platsens förutsättningar, dels var de, liksom många andra vid denna tid, inspirerade av den österrikiske arkitekten Camillo Sitte, som förespråkade ett vindlande och terränganpassat gatunät, framför rutnätsplanen som varit den gängse under århundraden.
Med ett vindlande gatunät tillskapades en varierad och upplevelserik bebyggelsemiljö, med platsbildningar och grönytor insprängda mellan byggnaderna. Unwin och Parker ogillade samtidens långa byggnadskroppar med identiska radhus, med tillhörande trånga bakgårdar. För att motverka monotoni och för att tillskapa större och mer användbara trädgårdar, grupperades husen och de fick också en varierad placering. Därmed tillskapade även slutna gaturum och grönytor, allt i enlighet med Howards principer för trädgårdsstaden, där grönskan skulle vara ett bärande karaktärsdrag.
Letchworth var en av de förebilder som arkitekter och stadsbyggare inspirerades av när trädgårdsstäder under efterföljande decennier anlades runt om i Europa. En av dessa trädgårdsstäder var Gartenstadt Hellerau, strax utanför Dresden i östra Tyskland. Hellerau grundades 1909 och var Tysklands första trädgårdsstad. På grund av sitt konsekventa genomförande och eftersom Tyskland var det land som svenskar vid denna tid oftast hämtade sin inspiration från, kom Hellerau att fungera som en viktig förebild för Sveriges trädgårdsstäder. De flesta trädgårdsstäder, både i Sverige och utomlands, kom dock i första hand att bli prunkande förorter i närheten av staden, snarare än självförsörjande enheter mellan stad och land.
Tillbaka till INNEHÅLL
Trädgårdsstaden på svensk mark
Idén om trädgårdsstaden introduceras i Sverige, genom föreläsningar och artiklar i facktidskrifter, redan vid sekelskiftet 1900. Ett par år senare, 1907, planlades Gamla Enskede, som brukar beskrivas som Sveriges första trädgårdsstad. Under de efterföljande decennierna planlades båda stora och små trädgårdsstäder runt om i landet. Några exempel utanför stockholmsområdet är Landala egnahem och Änggården i Göteborg, Pålsjöområdet i Helsingborg, Kungsgärdet i Uppsala och Röda stan i Norrköping.
Även om Ebenezer Howards principskisser för den självförsörjande trädgårdsstaden låg som grund även för den svenska trädgårdsstaden, var det snarare Unwins och Parkers trädgårds(för)städer som var förebilden för den svenska trädgårdsstaden, det vill säga prunkande bostadsområden i stadens närhet, med en viss lokal service och med gatusträckningar och markanvändning anpassade till platsens förutsättningar på ett sätt som gav ett varierat och omsorgsfullt utformat stadsrum. Syftet var, liksom i Storbritannien, att tillskapa det goda boendet för människan.
Till skillnad från bland annat Storbritannien och Tyskland kom den svenska trädgårdsstaden att till övervägande del bebyggas med enfamiljshus och parhus, det vill säga två sammanbyggda enfamiljshus. Radhuset som ägandeform var nämligen inte introducerad i Sverige vid den här tiden och det visade sig, när de första svenska radhusen uppfördes på Lidingö och i Enskede, att svenska folket ogärna ville bo i ett eget hem som var sammanbyggt med grannar på två sidor.
Liksom i Storbritannien var träd och grönska, både i den privata trädgården och på allmänna platser, en av de viktigaste beståndsdelarna i trädgårdsstaden. På grund av att bostadshusen i den svenska trädgårdsstaden ofta var fristående, är den i allmänhet glesare bebyggd och upplevs därför ofta som mer prunkande än i Storbritannien. I de svenska trädgårdsstäder, där bostadshusen uppfördes av olika byggherrar blev bebyggelsen också mer omväxlande än i trädgårdsstadens ursprungsland. Överlag kan den svenska trädgårdsstaden beskrivas som en enhetlig och småskalig bebyggelse, i ett omsorgsfullt utformat och varierat gaturum med strategiskt utplacerade träd, blickpunkter och platsbildningar.
De svenska trädgårdsstäderna började alltså planeras och anläggas från slutet av 1900-talets första decennium och de fick sin höjdpunkt på 1920-talet, men under 1930-talet anammades nya stadsplaneideal, där solorienterade hus i park och öppna ytor förordades, framför vindlande gator och undanskymda platsbildningar. När de beslutade trädgårdsstadsplanerna var fullt utbyggda, nådde därför eran för den första vågen av trädgårdsstäder sitt slut, men på 1980-talet fick trädgårdsstaden en viss renässans. Då anlades nya bostadsområden efter trädgårdsstadens principer, men eftersom självhushållning och husbehovsodling inte efterfrågades vid denna tid, försågs dessa områden med betydligt mindre trädgårdar än i början av 1900-talet. Ett av de första områdena var Grimsta by i Upplands Väsby, som faktiskt anlades och uppfördes redan på 1970-talet.
Stockholms stads arbete med att anlägga trädgårdsstäder
Som ett resultat av Sveriges industrialisering ökade invånarantalet i Stockholm kraftigt under 1800-talets sista decennier. Liksom i Storbritannien ledde trångboddheten i staden till dåliga boendeförhållanden och misär. Många människor bodde dessutom i egenhändigt uppförda skjul, belägna i kåkstäder i stadens utkant. Hygienen var bristfällig och sjuktalen höga.
Eftersom stadens styrande bedömde att inflyttningstrenden skulle hålla i sig även framöver, genomförde Stockholms stad en serie inköp av stora markegendomar i stadens omland. Markinköpen inleddes med att man 1904 förvärva godset Enskede och all den mark som hörde därtill. Samma år inköptes även flera andra stora lantegendomar, som Ulvsunda, Traneberg, Åkeshov och Stora Ängby. Året därefter förvärvades Ålstens gård och 1908 även gårdarna Alvik och Äppelviken. Staden fortsatte med strategiska markförvärv fram till 1930-talets början. Vid det laget hade man även köpt Hässelby, Råcksta, Beckomberga, Skarpnäck och Vårby.
Initiativtagare till de strategiska markinköpen var stadsingenjör Herman Ygberg, som 1903 genomfört ett studiebesök till en stadsbyggnadsutställning i den tyska staden Dresden. Ett av budskapen på utställningen var att en expanderande storstad borde äga betydande markområden i sin direkta omgivning. För att förvalta och utveckla sina markförvärv bildade staden några år senare (1907) Lantegendomskommittén, där borgmästare Carl Lindhagen utsågs till ordförande. (Redan året efter bytte kommittén namn till Stockholms stads lantegendomsnämnd och 1920 fick den istället namnet Stockholms stads fastighetskontor).
Lindhagens uppgift var att se till att det togs fram stadsplaner för de nya bostadsområdena och att de skulle förses med allmänna kommunikationer. Lindhagen ville att man genom att upplåta marken till arbetare och tjänstemän, skulle bidra till att lösa bostadsproblematiken. Den nya bebyggelsen skulle dock inte bestå av hyreskaserner eller av villastäder, som i innerstaden respektive i Djursholm. Han ville istället pröva den nya stadsbyggnadsidé som uppstått i Storbritannien några år tidigare, tack vare britten Ebenezer Howards vision och de initiativtagare som upplät mark för att realisera den. Den nya bebyggelsen skulle vara moderna trädgårdsförstäder, med egnahem och småskaliga hyreshus, där alla boende skulle ha egna trädgårdar.
Marken i de nya bostadsområdena skulle kvarstå i stadens ägo. Tomterna skulle istället upplåtas med tomträtt över lång tid till dem som valde att uppföra sina bostadshus där. På så sätt kunde staden undvika markspekulation. Upplåtelsetiden för tomträtterna sattes till 60 år och kontrakten reglerade hur avlösningen skulle ske vid upplåtelsetidens slut. För att möjliggöra för en större del av befolkningen att bygga ett eget hem kunde mindre bemedlade låna 80 procent av byggkostnaden ur den tomträttskassa som staden bildat 1908.
Med stöd i tomrättssystemet kunde staden också dra nytta av markens värdestegring och behålla en större beslutsrätt över hur marken skulle bebyggas än vad som kunde regleras i en stadsplan. Det sistnämnda var fördelaktigt för en sammanhållen gestaltning av de blivande trädgårdsstäderna. Den närmare användningen av tomterna och byggnadernas utformning reglerades i tomträttsavtalen, en reglering som i stort sett kom att försvinna när stadens valde att så småningom ersatta tomträtterna med friköpta tomter, bland annat i Västerleds trädgårdsstad.
Lantegendomskommittén knöt bland annat till sig arkitekt Per Olof Hallman, som redan arbetade vid Stockholms stadsbyggnadsnämnd, för att ta fram stadsplaner för flera av de områden som skulle anläggas. Hallman var starkt influerad av den österrikiske stadsplaneraren Camillo Sitte och hans stadsplaneringsprinciper, inspirerade av medeltidens organiskt framvuxna gatustrukturer, som fått allt större fäste i Tyskland under 1800-talets sista år. Han var också väl förtrogen med visionerna för de trädgårdsstäder som höll på att uppföras i Storbritannien.
I Stockholms första trädgårdsstad, Enskede trädgårdsstad, vars stadsplan gestaltades av Per Olof Hallman och antogs 1907, provades och realiserades idéerna. Stadsplanen utformades med lätt svängda gator med varierade vägkorsningar, delvis oregelbundet formade kvarter, blickpunkter och platsbildningar. På höjder och i strategiska blickpunkter gavs plats för gemensamhetsbyggnader. Som en yttre ring runt området planerades för flerbostadshus i tre våningar, medan övriga kvarter iordningställdes för fristående egnahem och nymodigheterna parhus och radhus. För att underlätta presumtiva spekulanter upprättade Lantegendomsnämnden typritningar för ett antal olika byggnader som skulle passa i området. Redan något år efter att stadsplanen antagits flyttade de första familjerna in i den stadsdel som idag kallas för Gamla Enskede.
Per O. Hallman – Stadsplanekonstens förnyare.
Planeringen och anläggandet av Västerleds trädgårdsstad
Brommalandet, området väster om Kungsholmen, bestod vid sekelskiftet 1900 av ett jordbrukslandskap, anpassat till det sprickdalslandskap som är så karaktäristiskt för stockholmsområdet. Marken i dalgångarna användes som åkermark, medan bergsknallar och övrig mark fungerade som ängs- och betesmark. Merparten av gårdarna och torpen i området hörde till Ulvsunda slott eller Åkeshovs slott. Här fanns bland annat Alviks gård, Äppelvikens gård, Stora Mossens gård, Ålstens gård och Smedslättens gård. Intill Mälaren, vid Alviks strand, låg ett par fabriker och längre söderut ett par sommarnöjen. Vid den här tiden inleddes också anläggandet av Kungsholms villastad, en villaexploatering på privat initiativ som senare bytte namn till Ulvsunda villastad.
Den mark som idag ingår i Västerleds trädgårdsstad förvärvades successivt av Stockholms stad. Den stora egendomen Åkeshovs slott, där marken som senare kom att bli stadsdelarna Höglandet, Nockeby och Nockebyhov ingick, köptes redan 1904. Ett par år senare, 1908, köpte staden egendomarna Alvik och Äppelviken. Först 1922 köpte staden merparten av den mark som hörde till Smedslättens gård och 1935 inköptes ytterligare mark från gården, men området närmast gårdsbildningen köptes av privata fastighetsexploatörer.
Stadens målsättning var att planlägga och bebygga de stora markförvärven med småskaliga bostadsområden i enlighet med Lantegendomsnämndens vision, men för att det skulle kunna realiseras krävdes att området var försett med fungerande kollektivtrafik. Därför dröjde utbyggnaden ytterligare en tid efter de första stora markinköpen innan exploateringen kom igång på allvar, och då skedde den i takt med att spårvägen succesivt drogs fram genom området. 1909 presenterade Lantegendomsnämnden sitt förslag till spårförbindelse mellan Sankt Eriksgatan och Alvik och året därefter fastställdes den första stadsplanen inom det område som idag är Västerleds trädgårdsstad. Planen omfattade Alvik och delar av Äppelviken, och 1913 stod de första villorna, belägna utmed bland annat Äppelviksvägen, färdiga.
1914 invigdes den pontonbro över Tranebergsund som var en förutsättning för att spårvagnen skulle kunna ta sig från stan och över till brommasidan. Samtidigt togs den första delen av den spårvägslinje som så småningom fick nummer 12 och namnet Nockebybanan, i bruk. Då var ändhållplatsen Alléparken, men 1923 nådde spåren till Smedslätten, 1924 till Ålstens gård, 1926 till Höglandet och 1929 till dagens ändstation i Nockeby.
Den stora utbyggnationen av trädgårdsstaden tog fart i början av 1920-talet, i samband med att 1922 års stadsplaner för Äppelviken, Smedslätten och Ålsten fastslogs. Under de efterföljande åren utarbetades ett antal stadsplaner för ytterligare delar av området, till exempel bebyggelsen runt Höglandstorget (1925), bebyggelsen intill Nockeby torg (1932) och bebyggelsen utmed Ålstensgatan (1933).
Gemensamt för flera av stadsplanerna är att de upprättats av arkitekt Ture Bergentz, även om det var hans chefer stadsplanedirektörerna Per Olof Hallman (fram till 1927) respektive Albert Lilienberg som signerade planerna. Parallellt med de första stadsplanerna gestaltade arkitekt Bergentz även ett tjugotal villor som bland annat uppfördes i Smedslätten åt stadens tjänstemän. Husen, som prefabricerades av ett par olika snickerifabriken i landet, gick under beteckningen ”IBO-hus” och bestod av standardiserade och monteringsfärdiga material.
Samtliga dessa stadsplaner bär trädgårdsstadens karaktäristiska, som svängda gatusträckningar anpassade efter terrängen, platsbildningar för handel och samvaro, planteringar med träd och annan grönska samt en småskalig och varierad bebyggelse. Här finns såväl fristående enfamiljshus i varierade storlekar, som radhus och flerbostadshus. Flerbostadshusen är praktiskt taget alltid belägna i anslutning till platsbildningar och spårvägshållplatserna på den släta, före detta åkermarken, medan de fristående enfamiljshusen är belägna i den mer kuperade terrängen som tidigare funderade som ängs- och betesmark.
Även efter att den egentliga trädgårdsstaden var färdigbyggd och vurmen för denna planläggningsprincip var över, fortsatte expansionen av bebyggelseområdet. Det skedde efter andra världskriget och då framför allt i Nockebyhov, men också i anslutning till Smedslättens gårdsbildning. Det sistnämnda området var i privat ägo och först på 1960-talet lät ett byggbolag uppföra radhus i området, som ligger vid Sunnderdahlsplan, Skogsfrugränd och Strömkarlsvägen. I Nockebyhov lät staden egentligen planlägga området redan på 1930-talet, men byggnationen sköts upp och stadsdelen bebyggdes efter reviderade stadsplaner först på 1950-talet.
Under 2000-talet, framför allt på 2010-talet, har ett antal förtätnings- och nybyggnadsprojekt planerats och genomförts i Västerleds trädgårdsstad. Eftersom alla planlagda tomter då redan var bebyggda, har de nya husen antingen uppförts på mark som inte ursprungligen varit avsedd att bebyggas eller på tomter där ett tidigare hus först rivits (eller brunnit upp). I många fall har de nya husen haft likvärdig storlek och form som sina föregångare, men i några fall har ersättningshusen fått både en större volym och en annan placering än vad som ursprungligen varit meningen, enligt stadsplanen och tomrättsavtalen.
De projekt som under 2010-talet medfört en skalförskjutning i Västerled har initierats av ett par olika drivkrafter. Det har bland annat handlat om ett par nyupprättade detaljplaner med förtätningar i form av flerbostadshus. Dessa har oftast placerats i befintliga grönområden, men också inne i bostadsområdena, som vid Olovslunds hållplats, längs 12:ans spårväg. I vissa fall strider dessa förtätningar mot såväl trädgårdsstadens som Västerleds ursprungliga skala.
Det har också förekommit exploateringsdrivna förtätningsprojekt, där enskilda aktörer förvärvat flera villor i anslutning till varandra, för att därefter riva dem och bygga nya och större flerbostadshus. Det har i skrivande stund hänt i Äppelviken och det planeras även i Smedslätten. Dessa projekt strider i stort sett alltid mot den ursprungliga stadsplanen och den avsedda markanvändningen i området.
Slutligen har enskilda fastighetsägare drivit förtätningar inom den egna tomten, vilket i den ursprungligen välplanerade trädgårdsstaden lett till att man gått långt utöver den tänkta exploateringsgraden. Ovanstående förfaringssätt är sällan förenligt med trädgårdsstadens kulturhistoriska karaktär och kulturvärden. Dessutom leder det tyvärr ofta till att boendekvaliteten försämras och till logistiska problem, eftersom grannars tomtgränser kommer för nära varandra och genom att parkering och utrymning inte alltid kan säkras. Den här typen av projekt leder därför ofta till konflikter grannar emellan, samtidigt som trädgårdsstaden karaktär försvagas och förvanskas.
Bebyggelsekaraktärerna i Västerled
Övergripande introduktion
Eftersom Västerleds trädgårdsstad byggdes ut under flera decennier, hann synen på den goda bostaden och den ändamålsenliga trädgården i en trädgårdsstad att successivt förändras. Det gör att gestaltningen av byggnaderna och utformningen av trädgårdarna i Västerled varierar, beroende på när de anlagts och uppförts. Den första trädgårdsstadsbebyggelsen uppfördes på 1910-talet, men det var först på 1920-talet som uppförandet av ett stort antal bostadshus inleddes. I samband med andra världskrigets start i slutet av 1930-talet klingade byggnationen av, men på 1950- och 1960-talen bebyggdes ytterligare områden inom Västerled. Var de olika bebyggelsetyperna återfinns inom området, överensstämmer ganska väl med utbyggnadsfaserna för Nockebybanan, 12:ans spårvägslinje. 1910-talsbebyggelsen finns i första hand nära Alvik och i Gamla Äppelviken, 1920-talsbebyggelsen finns i Äppelviken och i anslutning till den första halvan av Nockebybanan, medan 1930-talsbebyggelsen är belägen utmed Nockebybanans andra halva och i Stora Mossen. Den bebyggelse som uppfördes efter andra världskriget ligger i huvudsak i Nockebyhov, Smedslätten och i anslutning till Sunnderdahlsplan, söder om Äppelviksskolan.
Nedan ges en mycket översiktlig introduktion till de olika byggnadstyperna i Västerled, men det finns många inspirerande och kunskapsspäckade böcker om intentioner och gestaltningsideal för bostadshus och trädgårdar från 1900-talets första hälft. Flera av dessa böcker behandlar även livet som levdes vid samma tid, vilket ger en extra dimension och förklaring till varför trädgårdsstadens bebyggelse utformades på ett visst sätt. Några av dessa böcker och även webbsidor, med särskild bäring på Västerleds trädgårdsstad, finns uppräknade i förvaltningsprogrammets källförteckning. Det finns förstås många fler och dessutom ges det hela tiden ut nya böcker och kunskapsbanken på nätet utökas ständigt. I dessa böcker och övriga källor finns en uppsjö av information för den som vill fördjupa sig i sin egen fastighet eller i en särskild bebyggelsetyp.
Observera att indelningen av bebyggelsetyperna i en strikt decennieuppdelning är en form av efterhandskonstruktion, vars syfte är att strukturera bebyggelseutvecklingen. I själva verket gick arkitekturströmningarna in i varandra och det rådde oftast en viss eftersläpning. En villa från tidigt 1920-tal kan därför ha en i huvudsak nationalromantisk stildräkt och en villa från 1930-talet kan uppvisa en blandning av tjugotalsklassicism och funktionalism. I några enstaka fall var byggherren framsynt och särskilt arkitektoniskt upplyst, vilket resulterat i att byggnader från slutet av ett decennium bär stildrag som i allmänhet brukar betraktas som karaktäristiska för efterkommande årtionde. För att få en helhetsbild över bebyggelseutvecklingens alla steg rekommenderas att man läser samtliga delkapitel, gärna i ett flöde.
För den som vill få en överblick över bebyggelsetyperna i Västerled, rekommenderas en promenad utmed Mårdvägen. Gör gärna utstickare till anslutande gator. Här finns de flesta bebyggelsetyperna representerade inom ett relativt begränsat område. Börja vid spårväghållplatsen Alléparken i Äppelviken och promenera genom området. Om du inte har något annat mål för promenaden, kan tunnelbanehållplatsen Stora Mossen vara ett bra slutstation.
1910-tal – Nationalromantiken
Det första trädgårdsstadsområdena som byggdes i Sverige fick en relativt varierad utformning, där bostadshusen gavs inbördes olika gestaltning. Orsaken var att byggherrarna själv fick ansvara för att ta fram sina egna bygghandlingar. Respektive bostadshus fick därför en helt egen identitet, men eftersom man då liksom nu var påverkad av samtidens gestaltningsideal, kom byggnaderna ändå att bli relativt lika. Det gäller även för Västerleds äldsta bebyggelseområden.
Vid denna tid var nationalromantiken det rådande gestaltningsidealet. Nationalromantiken blickade tillbaka mot ett äldre Sverige under framför allt Vasatiden, när man menade att arkitekturen var sprungen ur något ursvenskt, till skillnad från senare århundraden när influenserna hämtades från det klassiska Grekland och Romarriket. Till det gammalsvenska och därmed eftersträvansvärda hörde bland annat trätjärade eller slamfärgade träfasader, i kombination med småspröjsade fönster, målade i en bruten vit kulör. Till fönstren hörde gärna fönsterluckor, som utsmyckning. På taken lades i allmänhet rött tegel och huvudentréerna skulle med fördel förses med en faststukvist eller öppen veranda. Takfallen är ofta brutna och ibland även valmade. Interiört föredrog man mörkbetsade snickerier i sällskapsrummen och i entréhallarna var det vanligt med innertak av sågat virke, med naivistiska dekorationsmålningar.
De nationalromantiska bostadshusen i Västerled är i allmänhet ganska stora och resliga, inte sällan i två hela våningsplan. De ligger i allmänhet rejält indragna på tomterna och gränsen mot gatan markeras med ett staket eller en häck. Vid entrén till fastigheten finns ofta en unikt utformad grind, från vilken en grusgång leder fram till huset. I trädgårdarna växer fruktträd och det har ofta funnits en berså av till exempel syren. I de flesta trädgårdar har det tidigare funnits uppodlade ytor, där fastighetsägaren odlade för husbehov.
1920-tal – Tjugotalsklassicismen
På 1920-talet hade principerna för de svenska trädgårdsstäderna vidarebearbetats och fått en mer fast struktur. Syftet var att tillskapa den bästa möjliga boendekvaliteten, för minsta möjliga kostnad. Bostadshuset skulle, samtidigt som det var hemtrevligt och gemytligt, ha en yteffektiv planlösning. På så sätt kunde husets storlek och därmed dess pris hållas nere. Huset skulle förläggas ute i gatuliv eller väldigt nära detsamma. Anledningen var att man därmed, trots att tomterna var relativt små, kunde möjliggöra för såväl privat samvaro som ytor för husbehovsodling på tomternas baksidor. Mot gatan avgränsades tomterna av staket eller häckar, där häckarna var prydligt klippta. Inne på tomterna planterades fruktträd, som gav svalka heta sommardagar och frukt till hushållet på höstkanten.
Mellan gata och hus kunde det finnas smala, gräsbevuxna markremsor, men dessa bestod i allmänhet av allmän mark. Längs med gatorna planterades gärna trädrader. För att tillskapa ett gestaltningsmässigt lugn och en sammanhållen karaktär planterades gärna ett och samma trädslag längs gatorna, men för att samtidigt ge gatorna i ett och samma område var sin identitet, kunde olika trädslag planteras på olika gator.
1920-talets gestaltningsideal var något helt annat än under föregående decennium. Nu var det antikens Grekland, Romarriket och svenskt 1700-tal som var förebild och inspirationskälla. Trädgårdsstadens hus gavs därmed klassiska proportioner och klassicerande utsmyckningar. Såväl flerbostadshus, som radhus och enfamiljshus försågs med fasaddetaljer som knöt an till antikens tempelarkitektur och till Gustav III:s Haga. Husens hörn utformades som pilastrar eller som hörnkedjor, takfötterna utformades för att efterlikna kraftfulla tempelbalkar och entréerna försågs med kolonner som bar upp stiliserade tempelgavlar.
De allra flesta fönster hade två öppningsbara bågar med tre rutor per båge, det vill säga totalt sex rutor. Endast i riktigt stora och ganska små fönster gjordes avsteg från den principen. Fasaderna målades i allmänhet i ljusa, milda och lätt smutsade kulörer, som knöt av till antikens stenfasader. Det innebar att man gärna använde sig av ljusgrå, ljusrosa och ljusgula toner, men det var också vanligt med relativt kraftfullt apelsingult och bränd aprikos. Tillhörande puts- och snickerierdetaljer, liksom fönstren, gavs en bruten vit eller ljust grå kulör, som påminner om kalk- eller sandsten. Taken belades oftast med rött tegel eller falsad, rödmålad plåt. I Västerleds trädgårdsstad är det röda teglet, en eller två kupigt allra mest förekommande. Den ljusa färgsättningen följde med in i husen, där snickerierna oftast var målade i en bruten vit kulör.
På 1920-talet lät staden ta fram typritningar för bebyggelsen i bland annat Västerled. Ritningarna, och ibland hela byggsatser, erbjöds dem som valde att bygga sig ett hus i stadsdelen. Tack vare att staden tillhandahöll typritningar, kom gatusträckningarna att bli gestaltningsmässigt samordnade och sammanhållna. Smedslätten är ett av de områden där detta är särskilt tydligt. Här gick ett trettiotal av stadens tjänstemän samman i en förening, där medlemmarna lät bygga egnahem åt sina familjer i området. Arkitekt Thure Bergentz fick i uppdrag att upprätta typritningar för ett tjugotal villor. Dessa typhus, som prefabricerades och levererades som monteringsfärdiga, gick under benämningen IBO-hus. De tillverkades av AB Träkol i Vansbro, som hade nära samarbete med Stockholms stad, Fastighetskontorets stadsplaneavdelning och Husbyggnadsavdelningen. Husen i Smedslätten byggdes av hantverkare. AB Träkol fick senare leverera hus till Olovslund där många uppförde sina hus i egen regi, sk självbyggeri.
I en annan del av Västerled, i dagens Stora Mossen, anordnades sommaren 1927 villautställningen Bygge och Bo. Namnet hämtades från det arrangerande företaget Bygge och Bo, som ägdes av Stockholms Byggnadsingenjörsförening. Företaget arrangerade under 1920-talet bostadsutställningar på olika platser i Stockholm och 1927 var det alltså Äppelvikens tur att vara värd för en Bygge och Bo-utställning. (Numera ingår området i stadsdelen Stora Mossen.)
Kung Gustaf V inviger Bygge och Bo-utställningen i Äppelviken den 24 maj 1927. Villan ligger på Mårdvägen 32, hus nr 24 i utställningen, arkitekt var Ernst Spolén. Wikipedia.
Marken för utställningen uppläts av Stockholms fastighetsnämnd. Byggnadsritningarna, upprättade av några av landets mest namnkunniga arkitekter, ställdes utan kostnad till ett antal byggmästares förfogande. De sistnämnda fick sedan bygga på spekulation och bära det ekonomiska ansvaret för respektive villaprojekt. Resultatet blev att det under utställningen fanns ett trettiotal villor, belägna utmed Ekorrvägen och de angränsande gatorna, att titta på. Hälften av villorna var möblerade av olika inredningsföretag. Syftet med det sistnämnda var att på ett pedagogiskt sätt visa hur man inredde modernt, enligt samtidens hygieniska och praktiska principer.
Utställningen fick både ris och ros av kritikerna. Somliga tyckte att villorna var för konservativa och rentav brackiga, medan andra uppskattade dem som förfinade och tekniskt skickligt utförda. Anledningen till den blandade kritiken var att de flesta husen uppfördes i en relativt traditionell stil, både vad gäller arkitektonisk stildräkt och planlösning. Samtidsdebatten, om att bygga nyorienterande bostäder anpassade till den moderna människan, hade precis tagit fart, men det skulle dröja ytterligare ett par år innan den funktionalistiska arkitekturen och livsformen presenterades för den stora massan.
En viktig del av Västerleds trädgårdsstads karaktär är de torgbildningar som ligger som ett pärlband utmed 12:ans spårvägslinje: Alléparken, Smedsslättstorget, Ålstenstorget, Höglandstorget och Nockeby Torg. De planerades och anlades alla under 1920-talet. Även om delar av den omgivande bebyggelsen tillkom först vid 1930-talets början präglas såväl platsbildningarna som den anslutande bebyggelsen i huvudsak av de klassicerande idealen. Även på andra platser, utanför 12:ans linje, anlades genom åren torg och platsbildningar, bland annat Sunnerdahlsplan i Äppelviken, Snövitstorget i Smedslätten och vid Rånövägen i Nockebyhov. Även vid stationerna Ålstens Gård och Olovslund uppfördes flerbostadshus med affärslokaler i bottenvåningen.
1930-tal – Funktionalismen
1930-talet var på många sätt en brytpunkt i samhällsutvecklingen. Det var nu som landets styrande skulle realisera visionen om den goda bostaden för den stora massan. Tack vare Stockholmsutställningen, som arrangerades på Gärdet sommaren 1930, fick samhällsförändringen och modernisering som teman en flygande start. Här presenterades hur det nya, moderna Sverige skulle gestaltas. Besökarna, som kom tillresande från hela Norden, fick bekanta sig med såväl den moderna bostaden som det moderna bohaget.
I Västerled kom de nya strömningarna att så småningom påverka gestaltningen hos de byggnader som uppfördes. Detsamma gällde för utformningen och dispositionen av trädgårdarna. Byggnaderna fick en renodlat funktionalistisk form, med ljusa fasader, flacka tak och stora fönster utan spröjs, som gärna möts över hörn i vardagsrummen. Husen försågs med altaner på bottenplanet och balkonger på övervåningen, allt för att svara upp mot samtidens strävan efter ljus och luft.
Däremot försågs husen, till skillnad från föregående årtionden, inte med några fasaddekorationer. Nu var det fönstrens och dörrarnas utformning och placering, liksom byggnadskropparnas balanserat asymmetriska volymer som skulle ge dem deras inneboende skönhet. Att ”klistra på” fasaddekorationer ansågs snarare förfula, än försköna en byggnad. Fasaderna målades i ljusa kulörer, men inte rent vitt. Crémèfärgade, liksom dämpat gulbeige och ljusgröna fasader var vanliga. Fönster och dörrar målades oftast i mörka kulörer, som mörkgrönt och mörkbrunt, men det hände att snickerierna färgsattes i samma ljusa kulör som fasaderna.
I trädgårdarna tonades behovet av husbehovsodling ner, till förmån för möjligheten till rekreation efter arbetsdagens slit. Även tidigare decenniers längtan efter färgprakt i form av en uppsjö av blommande blommor, ersattes av en mer sober färgsättning som dominerades av grönska och vitblommande blommor. Resultatet av den nya synen på trädgårdarnas roll blev att man bejakade och lyfte fram de naturgivna förutsättningarna i trädgårdskonsten.
Naturberg i dagen sågs inte längre som ett bekymmer, utan snarare som en gestaltningsmässigt tillgång. Detsamma gällde för de träd, till exempel tallar och björkar, som stod på platsen. De skyddades och bevarades, när marken delade upp i tomter som successivt bebyggdes. Liksom vid tidigare årtionden planterades fruktträd, men också andra träd som mer hade karaktären av prydnad. Gångvägar och passager i trädgårdarna belades gärna med oregelbundna kalkstenshällar.
Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form), som varit en av de viktigaste drivkrafterna vid arrangerandet av Stockholmsutställningen fortsatte att arrangera bostadsutställningar under de efterföljande årtiondena. En av dessa utställningar arrangerades våren 1933 i de nästan färdigställda radhusen på Ålstensgatan. Utställningen hade namnet ”Det moderna svenska hemmet”. Där kunde besökarna, så som brukligt vid bostadsutställningar, ta del av olika möbleringsalternativ i ett par av de färdigställda radhusen. Arrangören hade även låtit trycka en folder, med namnet ”Ett nytt och bättre sätt att bo – Radhusen i Ålsten”, som besökarna kunde ta med sig hem.
En av de arkitekter som satt en stark prägel på 1930-talsbebyggelsen, liksom även 1920-talsbebyggelsen, i Västerled är arkitekt Edvin Engström. Han var anställd vid Stockholms stads fastighetskontor, där han var föreståndare för Egnahemsbyrån. Engström kom att bli upphovsman till tusentals småhus och villor i Stockholms förortsmiljöer. I Stora Mossen kom så mycket som två tredjedelar av alla enfamiljshus att gestaltas av honom. Även i Äppelviken, Smedslätten, Ålsten, Höglandet och Nockeby återfinns ett flertal villor som gestaltats av Engström. Tack vare hans skickliga kombinerade av olika typutföranden och detaljer, fick husen, trots att de blev många, en inbördes varierad gestaltning. Den hantverksmässigt höga nivå på det tekniska utförandet gör att villorna än idag träder fram som osedvanligt påkostade.
1940-tal / Folkhemmet
Även om Sverige inte deltog i andra världskriget, påverkades landets ekonomi, framtidstro och tillgång till utländska råvaror negativt under 1940-talets första hälft. Därför stannade nybyggnationen i landet av nästan helt och det gällde även i Västerled. Därför finns endast ett fåtal byggnader från denna tid i området och dess återfinns framför allt i Nockebyhovs östra del, utmed Drottningholmsvägen, där självbyggeriprojekt pågick även under krigsåren.
Gestaltningsmässigt kom den bebyggelse som uppfördes under 1940-talet att till stora delar påminna om den bebyggelse som uppfördes på 1930-talet, men de renodlade och lite vassa karaktärsdragen hos den förkrigstida funktionalismen hade slipats bort och ersatts av ett lite varmare, mjukare och mer återhållsamt formspråk. Taken blev återigen högre, så att takfallen är synliga från gatan och fönstren har ofta både omfattningar och glasindelningar, ibland till och med spröjs.
Den utvändiga färgsättningen var dovare i tonen än före kriget och fasadmaterialen hade en mer robust karaktär, som till exempel grövre puts än under den tidiga funktionalismen. Interiört användes gärna svenska träslag, som alm och björk, och färgsättningen blev varmare. Tapeter och textilier blev blommigare, och då gärna med växter från den svenska floran.
Även trädgårdarna var blommigare än före kriget och, med tanke på de besvärliga krigsåren, var det var återigen vanligt med fruktträd och ett trädgårdsland för husbehovsodling. Kalksten var fortfarande ett vanligt markbeläggningsmaterial, men mot slutet av decenniet kunde hända att den händige göt sina egna trädgårdsplattor av cement.
Parallellt med att kriget rasade i grannländerna pågick den svenska stadsplaneringen för fullt. Syftet var att kunna påbörja byggnationen igen, så fort som möjligt efter det efterlängtade krigsslutet. I Västerled kom efterkrigsproduktionen att i första hand koncentreras till Nockebyhov, i området mellan Mälaren och Gubbkärrsvägen, där staden arbetat fram ett par olika stadsplaner, såväl före som efter kriget. Efterfrågan på bostäder var efter kriget mycket stor och därför kom bebyggelsen i Nockeby att i huvudsak bestå av radhus och flerfamiljshus. På grund av att planarbetet drog ut på tiden, kom byggnationen inte igång förrän i decennieskiftet, varför bebyggelsen snarare har stildrag som är hämtade från 1950-talet än från 1940-talet.
1950-tal och framåt
Vid 1900-talets mitt var Västerled så gott som färdigbyggt, i förhållande till vad som var avsett att bygga enligt samtidens stadsplaner. Därefter har byggnationerna inom Västerled i huvudsak bestått av två typer av kompletteringsbebyggelse: dels av större byggprojekt i områden som hittills inte hade bebyggts, dels av enstaka byggnader som placerats in i den befintliga bebyggelsen. Det sistnämnda består av enskilda bostadshus på enstaka tomter och dessa hus kan benämnas som byggmästarprojekt, som i allmänhet initierats av privata byggherrar.
Den första kategorin enligt ovan består, utöver den bebyggelse som vid 1950-talets början uppfördes i Nockebyhov (se vidare under beskrivningen om 1940-talet), av projekt som:
- Radhusområdet Mälarblick från tidigt 1960-tal, på berget ovanför Mälaren i Nockebyhov, uppfördes radhusområdet Mälarblick i början av 1960-talet.
- Radhusområdet och flerbostadshusen från 1960-talets första hälft, i Smedslättens östra del, öster om Alviksvägen. Området brukar i dagligt tal för Nya Smedslätten.
- SKB-husen från sent 1980-tal, vid Grönviksvägen.
- Flerbostadshus från tidigt 2000-tal, vid Ålstens Gård.
- Flerbostadshuset Lindarna från tidigt 2000-tal, vid Allévägen i Äppelviken.
- 2000-talets förtätningsprojekt utmed gatorna Västerled, Nyängsvägen, och Grönviksvägen samt vid S:ta Birgitta kyrka i Nockeby.
Ovanstående byggprojekt har i allmänhet utformats i enlighet med sin samtids gestaltningsideal, både vad gäller byggnaderna och trädgårdarna. Även graden av anpassningen till den omgivande bebyggelsen har präglats av idealen för den tid då byggprojekten genomförts. Det innebär att anpassningsgraden varierar. Fram till 1980-talet var den allmänna synen att ny bebyggelse inte skulle anpassas till den befintliga. Mot slutet av 1970-talet väcktes en bevarandedebatt och det blev därför allt vanligare att man därefter valde att inspireras av och ta fast på omgivningen i samband med att kompletteringsbebyggelse uppfördes. Under 2010-talet har det återigen varit vanligt att ny bebyggelse ska ha en egen och i förhållande till omgivningen fristående gestaltning.
Särskilt värdefulla karaktärsdrag i Västerleds trädgårdsstad
Västerleds trädgårdsstad är unik eftersom den bara finns i en enda upplaga, och det är just områdets specifika kvalitéer och karaktärsdrag som gör Västerled till vad det är. Att människor väljer att flytta till eller förlägga sin verksamhet hit, är avhängigt av dessa egenskaper. Om de försvinner, riskerar både områdets kulturvärden och dess charm att gå förlorade. Därför är det viktigt att känna till och värna om det som gör Västerled till något alldeles extra. Med den vetskapen, blir det lättare att se och bära värdena vidare till nästa generation. Nedan listas de karaktärsdrag i den fysiska miljön, som är särskilt värdefulla i Västerled.
Särskilt värdefulla karaktärsdrag i stadsplanen och hos allmänna ytor:
- De naturanpassade kvartersindelningarna med svängda gator som ger upphov till nya vyer och upplevelser, i takt med att man rör sig i området.
- Park- och grönytorna som ”luckrar upp” bebyggelsen. Grönytorna består ofta av naturmark, som till exempel berg i dagen eller en skogsdunge, men det finns också öppna ytor med slät mark, avsedda för samvaro utanför den egna trädgården.
- Smitvägarna, som kallas för ”krokar”, mellan de namngivna gatorna. Krokarna underlättar för den som snabbt vill förflytta sig genom bebyggelsen, liksom för variation vid promenader i stadsdelen.
- Torgen och torgbildningarna, med butiks- och verksamhetslokaler som gör att man kan uträtta ärenden och få tjänster utförda utan att man behöver lämna trädgårdsstaden.
- Gemensamhetsmarken med öppna ytor utmed strandlinjen, vilket möjliggör för allmän vistelse nere vid vattnet. I delar av trädgårdsstaden hör även de samordnade staketen och häckarna utmed tomtgränserna till gaturummets gestaltning.
- Det lokalt utformade gaturummen, som ofta kantas med grönremsor och träd på allmän mark. De gröna gaturummen är en viktig del av trädgårdsstaden.
- Byggnadernas placering i förhållande till gaturummet, där principen för byggnadsplaceringen varierar från en epok till en annan.
- Tomter och parkmark har anpassats efter fornlämningar i stadsbilden. Kämpakumlet vid Alladinsvägen i Smedslätten är en rest av ett större bronsåldersgravfält. Även järnåldersgravfältet vid Ålstensängen har bevarats. Båda fornlämningarna har förklarande skyltar, uppsatta av Bromma Hembygdsförening och Stadsmuseet. (ChR 2023-03-09)
Särskilt värdefulla karaktärsdrag i trädgårdarna:
- Staketen, häckarna och grindarna som omger respektive tomt. Det gäller framför allt ut mot gaturummen, där det är vanligt att staket och häckar ursprungligen var samordnade utmed respektive gata, medan grindarna oftast är unika för respektive fastighet.
- Respektive trädgårds gatusida eftersom detta är en del av trädgårdsstadens halvoffentliga gemensamhetsutrymme.
- Naturberg som bryter upp i dagen och som ursprungligen inkorporerades i trädgårdsanläggningarna.
- Naturliga etablerade träd, bland annat tallar, björkar och ekar, som lämnats kvar i samband med att tomterna anlagts.
- Fruktträden, där respektive tidsepok haft sina favoritsorter.
- Bersåer och andra medvetet avskilda trädgårdsrum, avsedda att fungera som ett sällskapsrum i det gröna.
- Grus- eller stenlagda uteplatser och trädgårdsgångar, liksom naturstensmurar.
- Utrymme för nyttoodling till husbehov.
Särskilt värdefulla exteriöra karaktärsdrag hos byggnaderna:
- Respektive byggnads ursprungsgestaltning. Framför allt gäller det karaktärsdrag och byggnadsdetaljer som har bäring på Västerleds övergripande karaktär.
- Respektive byggnadernas gatufasad och volym, med syfte att bibehålla den sammanhållna gestaltningen i respektive stadsdel.
- Ursprungliga materialval och detaljutföranden. Framför allt gäller det ytskikt och byggnadsdetaljer som har bäring på respektive stadsdels övergripande gestaltning och karaktär.
- Byggnadernas färgsättning, med syfte att eftersträva en sammanhållen färgskala som är anpassad till karaktären hos respektive stadsdel och tidsepok.
Särskilt värdefulla interiöra karaktärsdrag hos byggnaderna:
- Specifika planlösningar och rumstorlekar som berättar som gestaltningsmässiga preferenser och samtida livsformer från byggnadens tillkomsttid.
- Ursprungliga och äldre snickerier, som köks- och skåpinredningar. De har ofta har hög hantverksmässig kvalitet och trots det är de numera ovanligt att de är bevarade. I flera byggnader återfinns fortfarande snickeriprofiler som faktiskt är särskilt framtagna för byggnaderna i Västerled.
- Ursprungliga och äldre ytskikt med särskilt konstnärlig och hantverksmässigt höjd. Det kan till exempel handla om aldrig övermålade ytbehandlingar och dekorationer.
Författningsskydd
Förutsättningarna för Västerled
Kulturvärdena i Västerled skyddas genom ett par olika lagar och omfattas av flera kommunala styrdokument. Nedan görs en genomgång av dem.
Kulturmiljölagen
I kulturmiljölagens portalparagraf, det vill säga i första paragrafen i första kapitlet, fastslås samhällets grundläggande syn på vem som ansvarar för att vår gemensamma kulturmiljö hanteras på ett långsiktigt hållbart sätt. Där står:
”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön.
Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas.
Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.”
Det åvilar således alla, såväl enskilda fastighetsägare som Stockholms stad och alla andra, att ta hand om Västerleds trädgårdsstad på ett sätt som gör att även kommande generationer kan uppleva Västerleds kulturhistoriska karaktär och unicitet. Det åvilar faktiskt också konsulter och hantverkare som utför uppdrag i Västerled att se till att kulturmiljön inte skadas av de råd som ges och åtgärder som utförs.
Miljöbalken – Riksintresset Ålstensgatan (AB 117)
Ett riksintresse är ett statligt anspråk på ett angeläget, allmänt intresse. Landets riksintressen är av nationell betydelse och får enligt lag inte utsättas för påtaglig skada. Riksintressen skyddas enligt miljöbalken, vars syfte är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillför säkras en hälsosam och god miljö. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/miljobalk-1998808_sfs-1998-808. Ett av de utpekade riksintressena för kulturmiljövården är bebyggelseområdet Ålstensgatan.
I Riksantikvarieämbetets beslut om riksintresset Ålstensgatan (AB 117) anges motiveringen och det värdebärande uttrycket som:
Bostadsområde i form av funktionalistiskt radhusområde från 1932–33, som speglar den tidiga funktionalismens gestaltningsmässiga och sociala idéer om bra bostäder till rimligt pris för vanliga människor.
Planeringen med sex grupper av snett förskjutna radhus med förgårdar och bakomliggande trädgårdar, på vardera sidan av den allékantade Ålstensgatan. Husens arkitektoniska utformning.
I Stockholms stads översiktsplan beskrivs Ålstensgatans värdebärande karaktärsdrag som:
- Enhetligheten, stramheten, huskropparnas förskjutna placering.
- Den ljusa färgskalan, originalfönster, dörrar och putsfasader.
- Förgårdarna, de lummiga trädgårdarna och den alléplanterade gatan.
Det är bland annat dessa karaktärsdrag som inte får utsättas för påtaglig skadas enligt miljöbalken. Liksom alla andra delar av Västerleds trädgårdsstad omfattas förstås Ålstensgatans bebyggelse även av de skydds- och varsamhetsparagrafer som finns i plan- och bygglagen.
Plan- och bygglagen
Plan- och bygglagen (PBL) är en speciallag som reglerar planering och byggande. Lagens syftar enligt dess portalparagraf till att ”med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer”.
Lagen är i första hand en tillåtlighetslag, mot vilken man prövar tänkta plan- och byggprojekt. För att säkerställa att allmänhetens intressen, som till exempel kulturvärdena och de arkitektoniska karaktärsdragen hos en byggnad eller ett bebyggelseområde, ska värnas och bevaras i föreskrivna samhällsutvecklingen innehåller lagen även vissa begränsningar. Lagen innehåller också ett uttalat krav på att allmänna och enskilda intressen alltid ska vägas samman i plan- och byggprojekt.
De viktigaste paragraferna i plan- och bygglagen, för hanteringen av kulturvärdena och kulturhistorisk karaktär citeras nedan. Den som vill fördjupa sig i denna lag kan gå till riksdagens hemsida eller kunskapsbanken på Boverkets hemsida.
Allmänna och enskilda intressen (Kap 2:1)
Vid prövningen av frågor enligt denna lag ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.
Krav på hänsyn vid planläggning (Kap 2:3)
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Krav på hänsyn vid utformning och placering (Kap 2:6)
Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan.
(Denna paragraf innehåller fler punkter. Dessa kan läsas i lagtexten på riksdagens hemsida.)
Förbud mot förvanskning (Kap 8:13)
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.
Första stycket ska tillämpas också på
1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
3. allmänna platser, och
4. bebyggelseområden.
Krav på underhåll (Kap 8:14)
Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.
Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.
Krav på varsamhet (Kap 8:17)
Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.
Värt att tänka på är att ovanstående lagtexter gäller vid alla tillfällen, alltså oavsett om en åtgärd eller ändring är lov-/anmälningspliktig eller inte. Dessutom gäller lagtexten såväl invändigt som utvändigt i en byggnad, även om de enskilda intressena brukar viktas högre inomhus än utomhus.
Det kan ibland vara svårt att avgöra när en ändring eller åtgärd riskerar att bli ovarsam eller förvanskande, eller om den är lov-/anmälningspliktig. Därför kan det vara bra att i god tid rådgöra med en antikvarisk expert och kanske även kontakta stadsbyggnadskontoret, för att höra hur den planerade åtgärden förhåller sig till plan- och bygglagen förbud mot förvanskning och kraven på varsamhet och anpassat underhåll. Erfarenheten har visat att det kan vara värt att fråga en gång för mycket, än en gång för lite.
Exempel på tillfällen när allmänna och enskilda intressen vägs mot varandra samt när varsamhetskravet och förvanskningsförbudet träder in är till exempel:
- vid fällande av träd eller borttagande av häckar, som är den del av den kulturhistorisk värdefulla bebyggelsemiljön,
- vid större förändringar av trädgården, som kan påverka en fastighets eller ett bebyggelseområdes kulturvärden,
- vid fasadutrustning som inbegriper någon mer än en reguljär ommålning med samma kulör och färgtyp som befintligt,
- vid större förändringar av en byggnads interiör, som till exempel flytt av kök och andra funktioner som påverkar byggnadens disposition och tekniska system,
- vid komplettering eller borttagande av eldstad i ett hus,
- vindsinredning och tillbyggnad samt
- alla typer av förändring, invändigt som utvändigt i byggnad och trädgård, inom fastigheter som är särskilt välbevarade från sin uppförandetid.
Västerleds trädgårdsstad betraktas av de flesta som ett särskilt kulturhistoriskt värdefullt område. Tänk därför på att bland annat montage av solceller, anläggande av altandäck och uppförande av så kallade Attefallshus omfattas av bygglovsplikt i områden som klassats som särskilt värdefulla områden. Därför rekommenderas att man i ett tidigt skede, det vill säga innan solceller, altandäck eller Attefallshus köpts in och innan entreprenör kontrakterats, kontaktar Stockholms stad för att ta reda på vad som gäller i varje enskilt fall.
Stockholms stads kulturhistoriska klassificering
Stockholms stad använder sig av ett särskilt utarbetat system för kulturhistorisk klassificering av bebyggelsen i kommunen. Klassificeringen fungerar som kunskapsunderlag inom kommunens förvaltningar, bland annat i samband med detaljplanering och bygglovsprövning.
Bebyggelsen värderas av Stadsmuseets experter och det slutliga ställningstagandet om vilken nivå som ska tillmätas respektive fastighet eller bebyggelseområde görs av stadsantikvarien, chefen för Stadsmuseet.
De klassificerade fastigheterna tillskrivs en av följande klasser: blått, grönt eller gult. Blått är den högsta klassen och betyder att fastigheten består av bebyggelse som tillmätts ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Grön klassning innebär att fastigheten består av bebyggelse som tillmätts ett högt kulturhistoriskt värde och att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Gult är den tredje nivån och innebär att bebyggelsen inom fastigheten har positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde. Det finns även en grå klassificering, som innebär att det inte går att hänföra bebyggelsen inom fastigheten till någon av ovanstående klasserna.
Blått = högsta kulturhistoriska värde. Grönt = högt kulturhistoriskt värde. Gult = positiv betydelse för stadsbilden.
De fastigheter som ännu inte klassificerats, markeras med en grårandig skraffering på stadens klassificeringskarta. Stadsmuseet har på sin webbsida valt att särskilt påtala att dessa oklassificerade fastigheter kan ha höga kulturhistoriska värden, även om man ännu inte gjort något ställningstagande. Några av de ännu oklassificerade stadsdelarna ingår i Västerleds trädgårdsstad. Det handlar om Smedslätten, Ålsten och Höglandet.
Stadsmuseet har dock valt att särskilt lyfta fram det höga kulturhistoriska värdet hos bebyggelseområdena som helhet i samtliga stadsdelar inom Västerleds trädgårdsstad. Det har gjorts genom att stadsdelarna ringats in med en grön linje på klassificeringskartan. https://kartor.stockholm.se/bios/dpwebmap/cust_sth/kul/klassificering/DPWebMap.html Stadsmuseet har också tagit fram särskilda faktablad för Alvik, Äppelviken, Nockeby och Nockebyhov, det vill säga de stadsdelar som klassificerats hittills. Dessa finns att ladda ner från Digitala stadsmuseet. http://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/
Stockholms stads översiktsplan
2018 års översiktsplan, ett av stadens strategiska styrdokument, tar sin utgångspunkt i ”den växande staden” och pekar ut huvudinriktningen för stadsutvecklingen under de kommande 25 åren. https://vaxer.stockholm/tema/oversiktsplan-for-stockholm/ Målsättningen med översiktsplanen är att skapa en hållbar utbyggnadsstrategi. I översiktsplanen återfinns nedanstående stycken som anger hur staden ska hantera kulturvärden och kulturhistoriska karaktärsdrag i den växande staden:
Varje stadsbyggnadskaraktär har sitt typiska planmönster, sin arkitektur och sina karaktärsdrag, ofta specifika för sin tidsperiod. Stadsbyggandet ska ta sin utgångspunkt i kunskap om stadsdelarnas olika karaktär, hur de samspelar med landskapets förutsättningar, deras olika stadsplanemönster och hustyper. Ett medvetet förhållningssätt till befintliga kvaliteter är därför en förutsättning vid tillägg och omvandlingar. (s. 64)
Större förändringar i stadsmiljön ska föregås av fördjupade kulturmiljöanalyser. Vid mindre kompletteringar och ändringar ska hänsyn tas till omgivande stadsbyggnadskaraktär. Ett formulerat förhållningssätt behövs till befintlig bebyggelses skala, placering, proportioner, byggnadsmaterial och färgsättning. (s. 65)
Ändringar och renoveringar av enskilda byggnader ska utgå från kunskap om befintlig kulturmiljö. Ändringar ska göras medvetet så att karaktärsdrag tas tillvara och utvecklas. Ett förhållningssätt som förstärker kulturvärdena kan innebära en anpassning till den befintliga karaktären eller ett mer samtida uttryck. (s. 65)
I kulturmiljöer av riksintresse och i andra områden som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla råder i vissa fall förhöjd bygglovsplikt. Många av dessa områden har äldre planbestämmelser som gör det svårt för staden att på ett bra sätt styra utvecklingen. (s. 66)
Detaljplanerna för området
Detaljplaner reglerar användningen av mark- och vattenområden. De reglerar också rättigheter och skyldigheter mellan markägare och samhälle samt markägare emellan. Detaljplaner för Västerleds trädgårdsstad upprättas, med stöd i plan- och bygglagen, av Stockholms stad.
De gällande detaljplanerna för Västerleds trädgårdsstad är i allmänhet relativt gamla, i många fall rör det sig om stadsplaner från tiden för bebyggelsens uppförande vid 1900-talets början. Därför saknas ofta planbestämmelser som skyddar och reglerar hanteringen av bebyggelsens kulturvärden och kulturhistoriska karaktär.
Att detaljplanerna är gamla och därför saknar relevanta planbestämmelser försvårar tolkningen av vad som verkligen gäller, för den fastighetsägare som vill förändra sin trädgård, bygga om eller bygga till sitt hus. Något som är bra att tänka på är att alldeles oavsett vad som står i en detaljplan omfattas alla fastigheter av skydds- och varsamhetsparagraferna i plan- och bygglagen. De kulturvärden och värdefulla karaktärsdrag som finns inom en fastighet ska alltid värnas och respekteras. För att klargöra vilka kulturvärden som finns inom en fastighet och hur dessa värden ska hanteras, behövs ibland en särskild utredning av en kulturmiljöspecialist. Mer om hur man värnar kulturvärdena finns att läsa i en annan del av detta förvaltningsprogram.
Råd vid underhåll och förvaltning
Allmänna råd inför vård- och underhållsåtgärder
Nedanstående tips och råd är tänkta att fungera som stöd inför vård- och underhållsåtgärder.
- Ta reda på så mycket som möjligt om husets och trädgårdens historia redan i samband med att en upprustningsinsats planeras. Med historisk kunskap har du en stabil grund att stå på, när beslut om underhåll och ändringar ska fattas.
- Inled varje renovering eller förändring, liten som stor, med att slå fast en målbild för projektet. Se till att målbilden präglas av ett varsamt förhållningssätt som är anpassat till fastighetens kulturvärde och karaktär. Låt sedan målbilden följa med genom hela projektet, som en röd tråd. Då kan den fungera som stöd för de delbeslut som måste fattas på vägen.
- Ett säkert kort när man vill bygga om och renovera på husets villkor brukar vara att i första hand använd samma byggnadsmaterial, byggtekniker och utföranden som användes när huset byggdes och trädgården anlades. I andra hand kan man använda sig av byggnadsmaterial, byggtekniker och utföranden som var vanliga vid tiden för husets tillkomst. På så sätt vidmakthålls karaktären hos såväl trädgårdsstaden som den enskilda fastigheten.
- Ett annat säkert kort för den som vill undvika stora upprustningsinsatser och investeringar är att välja material och produkter som kan underhållas upprepade gånger och som enkelt kan demonteras, när de väl tjänat ut. Om något sägs vara ”underhållsfritt” brukar det nämligen betyda att det är omöjligt att just underhålla. Underhållsmöjlighet är en av grundprinciperna för byggnadsvården och det är också en bra ledstjärna för hållbar fastighetsförvaltning.
- Byt inte ut mer än nödvändigt, när det är dags för upprustning. Använd principen ”omvänd bevisbörda”, alltså utgå från att alla befintliga byggnadsdelar eller trädgårdselement kan återanvändas, så länge det inte är bevisat att det faktiskt inte är möjligt. Det är lätt att annars kasta ut barnet med badvattnet. Om man byter ut allt för mycket, kan man bli förvånad över att den charm man gillade hos huset, inte längre finns kvar när upprustningen är färdig.
- Behåll och reparera äldre byggnadsdetaljer, även om de är slitna eller skadade. Trots – och ibland till och med tack vare – ett visst slitage ger de karaktär till huset. Efter snart 100 år vore det konstigt om allting i ett hus är i nyskick. Det här rådet kan innebära att man ibland ska behålla och reparera en byggnadsdetalj som normalt byts ut vid reguljärt fastighetsunderhåll. Om du absolut inte vill behålla en viss byggnadsdetalj, demontera den, märk upp den med information om var den suttit och lägg den på vinden. Nästa ägare vill kanske sätta tillbaka den.
- Riv inte nödvändigtvis bort ytskikt och material som du tycker är fula. Täck hellre över dem på ett sätt som gör att de kan friläggas igen. Då kanske du kan göra en annan ägare, längre fram, glad när hen hittar gamla tapeter, en igensatt dörr eller ett plankgolv bakom en gipsskiva eller under en matta.
- Vid montage av relativt tillfälliga hjälpmedel, som ramper och barnsäkerhetsutrustning eller moderna tekniska installationer, som elbilsladdare och luftvärmepumpar, välj material och utformning som gör att de smälter in i omgivningen. Fäst in dessa tillägg på ett sätt som gör att de enkelt kan demonteras utan att lämna onödiga skador efter sig när de blivit omoderna eller tjänat ut. Även om man tänker att de ska sitta på plats i tio år, är det en kort tid i ett trädgårdsstadsperspektiv.
- Etablera långsiktiga relationer med kunniga och byggnadsvårdsintresserade hantverkare. Berätta för dem om trädgårdsstadens och husets historia och unicitet samt dina förväntningar, så att de är väl insatta i förutsättningarna för hur du vill att fastigheten ska hanteras. Med kunskap om dina krav och förväntningar, blir det både roligare och lättare för hantverkaren att utföra det åtgärder som du efterfrågar. Om ni är flera fastighetsägare som går samman, skulle ni även kunna teckna serviceavtal med lämpliga företag, där utförande och skötselkraven preciseras.
- Känner du dig osäker på vilka åtgärder som passar just din fastighet, kontakta en specialist på trädgårdsstadens förutsättningar och/eller en expert på byggnadsvård, äldre byggtekniker och äldre växtmaterial, för rådgivning.
Kontinuerlig översyn
Alla fastigheter mår bra av småskaliga, men kontinuerliga underhållsinsatser. På så sätt sparas både kulturvärden och pengar. Erfarenheten visar att ju oftare man tittar till sitt hus och sin trädgård, desto mindre blir arbetsinsatsen och i allmänhet även kostnaden över tid. Ta därför som vana att låta ögat glida över tak och fasad när du kommer hem eller går ut med soporna. Ligger takkuporna rätt? Rinner regnvattnet ut som det ska via hängrännor och stuprör? Finns det stillastående vatten alldeles intill huset eller oförklarliga fuktfläckar på fasaden, som kan indikera på en fuktskada? Vatten på fel ställe är nämligen en av de vanligaste orsakerna till skador. Förebyggande åtgärder är helt enkelt ett av de bästa sätten att hålla fastighetsförvaltningsbekymmer på avstånd.
Ett sätt att säkerställa att en årlig översyn verkligen blir av, är att genomföra synen vid samma tidpunkt varje år, till exempel vid vår- och höstdagjämningen, på 1 maj eller vid något annat datum som passar familjen och som är lätt att komma ihåg. Gå igenom och besiktiga alla delar av huset vid detta tillfälle: fasaderna, taket, vinden, källaren och våtenheterna i badrum, tvättstuga och kök. Ser alla ytor hela ut eller finns det tecken på skadeinsekter eller fukt?
Gör en liknande översyn av trädgården: Ser träden ut att må bra, hur är det med staketet, har marken fall ut från huset? Passa även på att se över elsäkerhet och brandskydd vid samma tillfälle. Fungerar brandvarnarna, är alla elkablar hela och finns det lättantändligt material på olämpliga ställen?
Bygg upp ett kunskapsarkiv om den egna fastigheten
Lär känna ditt hus genom de handlingar och dokument som finns bevarade.
Samla successivt in ritningar, fotografier, gamla brev, offerter och fakturor och muntliga berättelser om ditt hus och din trädgård. All sorts information, vad det än är, kan förr eller senare vara till nytta. Redan uppbyggd kunskap om fastigheten leder till en snabbare beslutsprocess och skapar trygghet när man ställs inför beslut som måste fattas.
Samla in och sortera materialet i en analog mapp eller i datorn. Bäst är kanske att göra både och. Om man dessutom sorterar materialet och sätter in det i en pärm eller i egen ”husbok”, kan det fungera som inspirerande läsning i soffan under en kulen vinterdag. Glöm inte att komplettera kunskapsarkivet när du själv genomför underhållsåtgärder eller ombyggnader. Den här kunskapen kan komma till stor nytta för någon annan, längre fram i en annan tid.
Råd för tillgänglighetsförbättring
Det finns tillfällen i livet när man, för en begränsad tid eller för resten av livet, måste anpassa sitt boende efter nya förutsättningar. Det kan vara på grund av ett brutet ben eller en tung graviditet, men det kan också vara för att en familjemedlem blivit rullstolsburen, förlorat sin hörsel eller drabbats av demens. Oavsett orsak eller varaktighet, måste hus och trädgård förstås anpassas efter förutsättningarna.
Egentligen är det ju inget konstigt, men många gånger ställer anpassningarna till problem eftersom utarbetade standardlösningar, som ser så bra ut i teorin, sällan passar bra i gamla hus och uppvuxna trädgårdar, tillkomna i en tid med andra värderingar och utformningslösningar än de vi har idag. Då gäller det att anamma ett varsamt förhållningssätt genom att välja lösningar och åtgärder som är anpassade till husets identitet och kulturhistoriska karaktär, och som framför allt är reversibla.
I stunden kan det vara svårt att tänka så där långsiktigt, men längre fram i tiden kommer kanske någon, eventuellt du själv, att vilja återställa det utförande som fanns före den anpassning som nu ska utföras. Välj därför lösningar och utföranden som är relativt enkla att återställa. Det är ett sätt att underlätta även för nästa ägare till fastigheten. Märk upp och demontera värdebärande byggnadsdetaljer, som trappräcken och dörrar, och förvara dem på vinden eller i källaren.
Försök att hitta lösningar i trädgården som gör att man slipper spränga bort berg eller ta bort fruktträd och andra karaktärsbärande trädgårdselement. Man kanske kan runda det stora fruktträdet med en ny grusgång eller sätta upp ett skyddande räcke att hålla sig i? Man kanske kan komplettera med ytterligare belysning eller sätta upp en skylt, som påminner om det som annars lätt glöms bort?
Råd för energieffektivisering
Att minska energiförbrukningen är en viktig fråga för oss alla i strävan mot ett mer hållbart samhälle, och det gäller förstås alldeles särskilt när man äger ett hus. I trädgårdsstaden gäller det att hitta lösningar som sänker energiförbrukningen utan att kulturvärdena äventyras. Energieffektiviseringen ska ge största möjliga utväxling, samtidigt som den inte förändrar karaktären hos huset, trädgården eller omgivningen. I trädgårdsstaden, där helheten är så värdefull, är det särskilt viktigt att man vinnlägger sig om just omgivningen.
Åtgärderna ska inte heller leda till skadliga byggtekniska bieffekter, som att det på sikt uppstår röt- och mögelskador i byggnadskonstruktionen. För att inga dåliga beslut ska fattas, kan det vara värdefullt att, särskilt inför en större energieffektiviseringsåtgärd, anlita en certifierad energiexpert med dokumenterad kunskap om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Denne kan då arbeta fram ett åtgärdsförslag som är skräddarsytt för den specifika fastigheten.
Eftersom det är få personer som besitter dessa två kompetenser, kanske man måste anlita både en certifierad energiexpert och en certifierat sakkunnig vad gäller kulturvärden, som tillsammans tar fram ett åtgärdsförslag. Ett annat sätt att är att själv läsa in sig på hur man både sparar energi och bevarar kulturvärden. Det finns böcker om ämnet, att läsa.
Frågeställningen har även utvecklats till ett eget forskningsfält, där Energimyndigheten under lång tid stöttat forskningen genom sitt program Spara & Bevara, vilket i sin tur lett till en stor mängd rapporter och avhandlingar. http://www.sparaochbevara.se/kunskapsdatabasen-2/
Några generella råd i ämnet är att tilläggsisolering av ytterväggar sällan ger särskilt stora energibesparande effekter, särskilt inte när man ställer förbrukningsminskningen mot investeringskostnaden. Isolering av vindsbjälklag ger däremot bättre utväxling, dessutom med mycket liten påverkan på byggnadens utseende. Inte heller fönsterbyten brukar bli särskilt lönsamt och eftersom ursprungsfönstren i trädgårdsstadens byggnader nästan alltid är av hög teknisk kvalitet och en viktig del av helhetsintrycket, är ett fönsterbyte sällan att rekommendera. Däremot kan justering av skeva fönsterbågar och ny tätning mellan bågar och karmar ge större effekt, än man kanske skulle kunna tro. Ett byte av rutorna i de inre fönsterbågarna, mot så kallat energiglas, ger en relativt stor energisänkning, dessutom utan att byggnadens exteriör förändras.
Ytterligare tips, som kan ge stor energibesparingseffekt, är att eliminera köldbryggor i byggnadens klimatskal, inte sällan orsakade genom icke fackmannamässigt utförda ombyggnader, och injustering av värmesystem. Intressant att fungera över är också de egna beteendemönstren. En ändring av familjens vardagsrutiner, kan ge ett positivt resultat på energiförbrukningen.
Strategi för klimatanpassning
Sedan mitten av 2010-talet har det blivit allt tydligare att klimatet genomgår en förändring. Regnen blir kraftigare och har ibland karaktären av skyfall, samtidigt som torrperioderna med intensiv värme blir allt längre. För att hantera de klimatförändringar vi redan nu märker av och de förändringar som av forskarsamhället bedöms komma i framtiden, krävs att hus och trädgård anpassas till de nya förutsättningarna. För Västerleds trädgårdsstad innebär det framför allt att man som fastighetsägare bör förebygga risk för mögelpåväxt och röta i byggnaderna samt att se till att tomtmarken kan ta hand om och transportera bort stora mängder vatten, så att källarplan och entréplan inte översvämmas.
Det förstnämnda görs bäst genom att välja byggtekniska lösningar som tål kraftigt ökad nederbörd och byggnadsmaterial som tål och kan härbärgera en viss mängd vatten, samtidigt som materialen kan torka ut. Grundregeln att förhålla sig till, är att förr eller senare kommer vatten att tränga in byggnadskonstruktionen, så därför ska man se till att vatten även kan komma ut, utan att det först kunnat medföra någon egentlig skada.
För det sistnämnda gäller det att se till att markytan är genomsläpplig för regnvatten och att eventuellt vattenöverskott kan ledas bort, utan att det innebär en ökad belastning på grannfastigheten. Därför är till exempel gräs, sand och grus, som också är karaktäristiska för trädgårdsstaden, att föredrag framför asfalt och andra material som inte är regngenomsläppliga. Det brukar ofta vara bra att bejaka den befintliga terrängen och tomtens ursprungliga topografi, eftersom trädgårdsstadens förgrundsgestalter var väl medvetna om vädrets nycker och därför planerade stadsdelen så att den var rustad för kraftigt regn.
Under torrperioderna far byggnaderna inte illa, så länge de har en grundläggning som tål att marken torkar ut. Däremot kan träd, buskar och planteringar lida ordentlig skada. Även om växterna överlever en torrperiod, kan de bli försvagade och därmed mer mottagliga för angrepp från skadeinsekter. Ett bra sätt att förebygga och motverka att växterna i trädgården torkar ut är att se till att regnvatten kan tas tillvara i trädgården. Att placera ut tunnor under stuprören är ett relativt enkelt sätt. För den som vill vara riktigt avancerad, kan tunnorna kompletteras med en cistern, som successivt fylls med regnvatten. Ett annat sätt är att anlägga ett vattenmagasin, i form av en damm i ett strategiskt läge i trädgården. Dammen kan hjälpa till att moderera båda höga och låga vattenflöden. Vid skyfall kan överflödigt vatten ledas dit och vid vattenbrist kan vatten till trädgårdsväxterna hämtas därifrån.
För den som vill läsa mer och följa upp de senaste råden om klimatanpassning rekommenderas Klimatanpassningsportalen, www.klimatanpassning.se. Bakom Klimatanpassningsportalen står Myndighetsnätverket för klimatanpassning och portalen drivs och förvaltas av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI.
Råd vid utvändigt byggnadsunderhåll
För att vidmakthålla den alldeles speciella karaktären hos bebyggelsen inom Västerleds trädgårdsstad rekommenderas att materialval och färgsättning för respektive byggnadstyp bibehålls eller, i de fall den gått förlorad, återskapas. Varje tids arkitektur har sin egen skräddarsydda färgpalett, anpassad till de gestaltningsideal som rådde vid just den tiden.
Detsamma gäller för materialval och utföranden, som till exempel fönstersnickerier. Tillsammans bildar dessa, ibland ganska små skillnader mellan olika stilar, den stildräkt som är karaktäristisk för just den tiden. Det är till exempel skillnad på fönsterutformning och färgsättning på bostadshusen från olika tider. Fönstren i villorna från 1910-talet är ofta småspröjsade, medan det är vanligt med sex rutor per fönster i 1920-talshusen och helt ospröjsade fönster i bostadshusen från 1930-talet.
På 1910-talet föredrog samtiden faluröda eller bruntjärade träfasader, medan man på 1920-talet ville att fasaderna skulle ha en mustig kulör, gärna i någon varmgul eller mustigt gröngrå kulör. På 1930-talet föredrog man ljusa, men aldrig rent vita fasadkulörer.
För den som verkligen vill ”byggnadsvårda” den egna bostaden på dess egna villkor, kan det vara värt att genomföra en färgundersökning av till exempel fasader, fönster, dörrar, sockel, dekorationsutsmyckningar och plåtdetaljer. För den som vill att den egna bostaden ska passa in i trädgårdsstadens karaktär, vilket faktiskt även är ett lagkrav, men kanske inte nödvändigtvis ha sin ursprungliga färgsättning, kan det räcka gott att välja en tidstypisk färgsättning för den aktuella byggnadstypen och dess uppförandetid. Samma förhållningssätt fungerar bra vid beslut om till exempel nya snickerier eller ett nytt tak.
Många gånger kan det vara bra att börja med att först ta reda på hur huset sett ut från början, för att sedan ta ställning till om det är ursprungsutförandet man vill återskapa eller om man hellre vill välja en annan tidstypisk färgsättning eller fönsterutformning. För en byggnadsvårdsintresserad person säger det sig själv att man inte byter bort originalsnickerier eller en ursprunglig färgsättning. Om man är en lycklig ägare av gamla fönster eller en ursprunglig ytterdörr, satsar man istället på att renovera dem, när det behövs.
Råd för utemiljön och trädgården
Det säger sig självt att just trädgården och utemiljön är en viktig del av trädgårdsstaden och dess karaktär. Hela ursprungsidén var ju att befrämja det goda boendet genom grönska och möjlighet till odling för husbehov. Därför är det extra viktigt att läsa på och lyssna in det egna närområdets och den egna trädgårdens förutsättningar och karaktärsdrag. Hur tänkte man när området anlades? Hur har terrängen tagits om hand när man lade ut gatusträckningarna och delade in tomterna? Hur möter trädgården gatumarken: med häckar, med staket eller är det helt öppet ut mot gatan? Hur har den egna tomten disponerats? Finns det utföranden som är samordnade med granntomterna? Samordnade trädrader utmed gatulinjen ska förstås bibehållas. Annars kommer gaturummet att slås sönder.
Finns det något som är unikt för just den egna tomten? En smidesgrind, som kanske till och med är skräddarsydd för just den här tomten, har ett stort värde, såväl för gaturummet som för den specifika tomten. Finns den en självklar plats för husbehovsodling, vänd mot söder i ett lagom soligt läge? Då kan det vara gynnsamt att värna om den platsen, även om den kanske används för en trädgårdsmöbel eller en sandlåda. Vilka träd står på tomten och hur gamla är de? Riktigt gamla träd har ju ett värde i sig själva, eftersom det tar lång tid innan ett nyplanterat träd uppnår en ansenlig storlek. Finns det något annat växtmaterial i trädgården som är specifikt för trädgårdsstaden eller för tomten?
I trädgårdsstadens trädgårdar planterades nästan alltid fruktträd och det var vanligt med bersåer av syren eller schersmin. Uppvuxna fruktträd och bersåer har höga kulturvärden, men också höga trivselvärden. Att kunna dra sig tillbaka i den egna bersån, med en bok och kopp kaffe eller en läskande dryck, är något alldeles extra. Finns det äldre rosor eller andra prydnadsväxter från tiden när tomten anlades och huset uppfördes?
Det alltigenom grundläggande rådet för trädgårdar är att alltid invänta och utvärdera en hel växtsäsong, innan man eventuellt genomför en större förändring. En trädgård som verkar ganska alldaglig på hösten, kan visa sig vara en färgexplosion när lökväxterna blommar på våren, medan en till synes alldaglig trädgård på senvintern, kan ett halvår senare visa sig vara en prunkande sensommarträdgård, på ett som det tar minst ett decennium att få i en nyanlagd trädgård
Om man bestämmer sig för att genomföra en omfattande upprustning av trädgården rekommenderas att man vinnlägger sig om att värna och bevara de övergripande strukturerna, som placeringen av vägar och gångar, de stora och uppvuxna träden, terrasseringar och naturberget när det kommer i dagen samt trädgårdsutsmyckningar som fontäner, paradrabatter och bersåer.
Välj i första hand träd och övrigt växtmaterial med lokal förankring i Mälardalsregionen. Det gjorde man redan när trädgårdsstadens anlades, detta för att växterna skulle klara de kalla vintrarna.
Använd med fördel vattengenomsläppliga material, som gräs och grus, för att undvika översvämningar vid kraftiga skyfall. Karaktäristiskt för trädgårdsgångar i Västerleds trädgårdsstad är framför allt finkornigt naturgrus i ljusa kulörer, förmodligen hämtat från ett grustag i närheten, till exempel på Ekerö. I villatomter från 1930-talet är även naturstensplattor och -hällar av kalksten vanligt förekommande.
För den som verkligen vill bibehålla eller återskapa en trädgård som är karaktäristisk för den tid när den anlades, vilket oftast är samtidigt som huset uppfördes, gäller det att välja markbeläggning, staket, träd, buskar och annat växtmaterial samt utsmyckningar som är typiska för tillkomsttiden.
Det finns idag en hel del matnyttig litteratur i ämnet, som Christina Ilminges bok Bevara och sköta en gammal trädgård och Åsa Wilkes bok Villaträdgårdens historia: ett 150-årigt perspektiv. Läs på om vad som är typiskt för tiden och gå ut därefter i den egna trädgården och jämför. När det gäller den specifika tomten, kan gamla kartor och tomtritningar ge svar, liksom äldre fotografier och faktiskt ibland även äldre bygglovshandlingar.
Att tänka på när man ska anlita konsulter och hantverkare
Vård och underhåll av äldre byggnader och trädgårdar kräver ibland specialistkunskap som inte ingår i de reguljära yrkesutbildningarna. Det innebär att konsulter, bygghantverkare och trädgårdsmästare som ska utföra arbeten i trädgårdsstaden ibland måste besitta specialkunskap om tidens gestaltningsideal och om äldre bygg- och odlingstekniker. Dessutom behöver dessa personer ha ett varsamt förhållningssätt. Genom att anlita personer med dessa specialkunskaper säkerställs att de åtgärder och lösningar som föreslås är varsamma och tar fasta på den enskilda byggnadens eller trädgårdens karaktär och inneboende kvaliteter.
Ett bra sätt att ta reda på om en leverantör är rätt för just din fastighet och trädgårdsstaden i stort, är att ta reda på vilken utbildning och yrkeserfarenhet vederbörande har samt att fråga efter referensuppdrag och referenspersoner. Dra dig inte för att kontakta referenspersonerna.
Om referensuppdragen består av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer av liknande karaktär som Västerleds trädgårdsstad och om referenspersonerna är nöjda med hur kulturvärdena tagits omhand, då kan det vara rätt person och företag för uppdraget. Tänk på att säkerställa att det är just de personer som utfört referensuppdragen, som också är de personer som kommer att vara på plats och jobba hemma hos dig. Utbildning, erfarenhet och varsamhetsnivå varierar som bekant från person till person, även inom ett och samma företag.
Ett allmänt råd är att anbud från hantverkare och konsulter som ligger på en oskäligt låg prisnivå i de allra flesta fall ska ses som en varningssignal om att något inte står rätt till. Försök att uppskatta antalet timmar som bör gå åt för åtgärden och multiplicera sedan timmarna med en rimlig timlön för tjänsten, inklusive sociala avgifter och moms. En sådan uppskattning är ett bra underlag för bedömning för av en relevant prisnivå. Anbud som ligger väsentligt under en sådan bedömning, kan antyda att personal hos anbudsgivaren kanske inte har rätt kompetens eller att den som utför arbetena inte får den ersättning som de rimligtvis ska ha, enligt rådande lagstiftning.
Råd vid ändring och tillbyggnad
Allmänna och enskilda intressen
En av principerna i plan- och bygglagen är att hitta balans mellan allmänna och enskilda intressen. För trädgårdsstadens bevarande handlar den balansen ofta om att tillgodose den enskilde fastighetsägarens behov och drömmar om hur det egna huset och dess trädgård ska se ut och fungera, utan att det skadar intrycket av fastigheten eller stadsdelen för alla andra. Givetvis råder också det omvända. Allmänhetens rättighet att kunna uppleva trädgårdsstadens karaktär och kvaliteter, får inte på ett oskäligt sätt begränsa den enskildes rättighet att genomföra förändringar inom den egna fastigheten.
Att tankemässigt prova ett ombyggnadsprojekt mot de allmänna intressena är ofta ett bra sätt att testa projektidén, för att se om den håller. Då tvingas man att tänka igenom vilka effekter projektet skulle få på såväl den enskilda fastigheten som på trädgårdsstaden i stort.
När man som fastighetsägare kommit så långt att man vill realisera en projektidé är man antagligen ganska nöjd med den, men passar den in i trädgårdsstaden? Det kan vara värt att göra det tankeexperimentet. Hur skulle förändringen påverka upplevelsen av gaturummet? Skulle den stärka de karaktärsdrag som gör trädgårdsstaden till vad den är, eller riskerar karaktären att försvagas? Kommer förändringen att leda till att huset avviker från de omgivande husen, på ett för trädgårdsstaden oönskat sätt eller skulle närområdets karaktär stärkas?
Om man gör tankeexperimentet att prova sin projektidé mot allmänhetens intressen, kan det vara bra att även tänka långt fram i tiden. Vad skulle det innebära på 100 års sikt? Allmänhetens intressen representeras nämligen både av oss som lever idag och de som kommer efter oss. Även kommande generationer, våra barnbarnsbarn, har rätt att uppleva intrycken av trädgårdsstaden och att läsa av dess historia under en promenad i området.
Råd vid upprustning och ändringar inomhus
Plan- och bygglagens krav om att vara varsam och att inte förvanska en byggnad gäller även för dess interiör, så det gäller att vara både eftertänksam och kreativ när hemmet ska anpassas efter familjens behov. I de allra flesta fall går det då att hitta lösningar som passar de egna behoven, samtidigt som lösningarna är varsamma för huset. Intressant nog, har det dessutom visat sig att de bostadshus som kulturmiljöexpertis värderat högst, även betingar de högsta priserna vid försäljning. Att vara varsam med sin fastighet är helt enkelt ett sätt att förränta sitt kapital. (Utredningen genomfördes i mitten av 2010-talet av Kulturmiljö Halland, som då jämförde sina kulturvärdesinventeringar med försäljningsvärdena för fastigheter i Hallands län.)
Ett par generella råd, vid invändig upprustning och ändring, lyder:
- Behåll den ursprungliga planlösningen, om det inte finns särskilda skäl till att göra en förändring. Att riva eller flytta väggar leder ofta till följdändringar, vilket man inledningsvis kanske inte tänker på. Utöver att det kan krävas konstruktiva förstärkningsåtgärder, är det en hel del byggnadsdelar som antingen måste demonteras eller kompletteras. Det blir till exempel ofta håligheter i golv och innertak, i de lägen där väggar tidigare stått, och håligheterna måste lagas i. Dessutom kan det ibland vara svårt att hitta lösningar som läker samman och balanserar olika karaktärer mellan två sammanslagna rum på ett bra sätt.
- Undvik att flytta funktioner som kök och badrum till nya lägen i huset. Att flytta funktioner som kräver vatten och avlopp leder nästan alltid till följdändringar som blir besvärliga att hantera någon annanstans i byggnaden. Det kan leda till såväl praktiska bekymmer, som fördyrande åtgärder. Frågor som nästa alltid uppstår är var den nya avloppsstammen ska placeras och var vattenrören ska dras fram. Dessutom kan lutningen för avrinningen genom avloppet bli för dålig, vilket i sig kan leda till praktiska problem även efter att ombyggnaden är färdigställd.
- Behåll byggnadselement, fast inredning och utsmyckningar som ger interiören dess karaktär. Den ursprungliga inredningen, och i många fall även senare tillägg, är särskilt anpassade till just det här huset och därför en viktig del av det. Utan dessa detaljer riskerar huset att bli ett skal.
- Vid de tillfällen när det finns anledning att genomföra förändringar som inte går i linje med de generella råden ovan, ta fram reversibla lösningar som gör att man framöver, relativt enkelt, kan återgå till tidigare utföranden.
Att återställa tidigare utförande och förlorade karaktärsdrag
Att förändra och förbättra en byggnad är i sig en självklar och naturlig process. Få hus är egentligen helt färdiga, bara för att nyckel sitter i dörren. Ofta behöver de bebos en tid, så att det som faktiskt inte blev så bra kan korrigeras eller kompletteras. Men då handlar det oftast om mindre justeringar. I de allra flesta fall är det ju ett proffs, oftast en arkitekt, som tänkt igenom den ursprungliga gestaltningen, planlösningen och utformningen till en väl sammanvägd helhet, där nyttjarens behov stått i fokus. Det innebär att grundstrukturen och gestaltningen hos nästan alla byggnader är robust och genomtänkt.
I en stadsdel med 100 år på nacken har många hus, trots att de varit välplanerade och välgestaltade, byggts om på ett eller annat sätt. Ibland har det lett till förbättringar, men många gånger har ombyggnader lett till att byggnaden helt enkelt förlorat lite av sin inneboende karaktär. Regler och allmänna råd om energibesparing med hjälp av tjocka tilläggsisoleringar och fönsterbyten, något som blev vanliga från och med 1970-talet, har till exempel förändrat karaktären hos många exteriörer. Interiört har längtan efter öppna planlösningar ibland lett till att smarta och funktionella rumsindelningar gått förlorade, när innerväggar tagits bort. I samband med liknande förändringar har dessutom karaktärsskapande snickerier och andra utsmyckningar ofta fått stryka på foten.
Ett hus kan förstås vara fint och funktionellt även om det byggts om på ett omfattande sätt, men ibland är det som om något gått förlorat när ursprungsgestaltningen inte längre finns kvar. Den balanserade sammanvägning av olika parametrar som ett hus försetts med från första början är trots allt en värdefull tillgång.
Därför kan det vara värt att inför en upprustning och ombyggnad ta reda på och inspireras av byggnadens ursprungsutförande. Den som ansvarade för gestaltningen då, lade ju ner en del tid och tankekraft på att ta fram en smakfull fasadutformning och en väl fungerande planlösning. Det brukar helt enkelt vara bra att utgå från denna persons redan nedlagda tankearbete, kanske med vissa justeringar till vår egen tid och den egna familjens behov och önskemål, när man vill rusta sitt hem.
Att låta sig inspireras av ursprungsutförandet brukar också vara en framgångsfaktor i samband med bygglovsansökan till stadsbyggnadskontoret – och det är alltid en tillgång för trädgårdsstaden som helhet.
Trots att det nästan alltid är positivt att inspireras av ursprungliga utföranden, kan det vara värt att påminna om att även senare tillägg och förändringar kan vara värda att bevara. De kan vara finfina tillägg och bestå av finurliga lösningar. Tilläggen kan också vara värdefulla ”årsringar” som bidrar till läsbarheten för att senare generationer ska förstå den enskild byggnadens och trädgårdsstadens utveckling över tid. Det vore ju, till exempel, sorgligt att ta bort en berså eller ett väggfast förvaringsskåp, med hänvisning till att de inte är ursprungliga. Till och med ett väggfast telefonjack från 1950-talet, kan berätta en intressant historia om teknikhistoriska landvinningar.
Råd för komfortförbättring och teknikuppgradering
Västerleds trädgårdsstad är uppförd under en tid när kraven på bekvämlighet och tillgången till teknisk upprustning var en annan än vad vi vana vid idag. Att leva och bo i en trädgårdsstad med höga kulturvärden betyder förstås inte att man måste leva och bo som man gjorde under 1900-talets första decennier. Däremot finns det anledning att fundera över hur man kombinerar bevarandet av stadsdelens och den enskilda fastighetens kulturvärden med samtidens komfort- och funktionskrav.
Erfarenheten har visat att uttrycken för komfort varierar över tid och att tekniska landvinningar utvecklas förvånansvärt snabbt. Därför har komfortförbättringar och tekniska installationer ofta en förhållandevis kort livslängd, jämfört med livslängden hos de hus och trädgårdar som de installeras i. Av den anledningen rekommenderas att förändringar och installationer som läggs till ett hus eller en trädgård, monteras på ett sätt som gör att de kan tas bort igen utan att lämna några egentliga avtryck efter sig.
Ett råd är att använda infästningsmetoder för kablar och rör, som är så varsamma som möjligt för bakomliggande ytor. Ibland kan det vara bättre att använda dubbelhäftande tejp istället för skruv, och ibland är det tvärt om. Ett annat råd är att inte ta bort eller borra hål i ursprungliga snickerier, för utrustning som kanske bara kommer att sitta uppe i ett par år. Ett tredje råd är att spara en ursprunglig eller riktigt gammal byggnadsdetalj eller trädgårdsutrustning, om den måste tas bort vid en uppgradering. Märk upp de demonterade delarna och förvara dem på en lämplig plats inom fastigheten. Det kommer att underlätta vid ett framtida återställande.
Råd om man planerar att bygga till
Att bygga till är i sig ett stort projekt som kräver förberedelser av olika slag. Förutom att det kostar pengar och kräver bygglov, måste man ta sig igenom den tankeprocess som utmynnar i en realiserbar och relevant tillbyggnad, där dess utformning svarar upp mot behoven, samtidigt som den berikar den befintliga byggnaden och passa in i bebyggelsemiljön som helhet.
Frågeställningar som kan hjälpa till i den ibland mödosamma tankeprocessen kan vara:
- Är en tillbyggnad verkligen nödvändig? Går det kanske att tillgodose behoven inom det befintliga huset och är det alls möjligt att uppnå det som önskas genom en tillbyggnad? Ibland kan det faktiskt vara bättre att flytta istället.
- Kommer en tillbyggnad att behövas även om ett, två eller fem år fram i tiden? Om inte, kanske det finns anledning att låta bli att bygga till, eftersom det trots allt är ett ganska krävande projekt.
- Hur kommer grannar och stadsbyggnadskontor att ställa sig till en eventuell utbyggnad av huset? Kommer grannarnas utsikt och ljusförhållanden att påverkas av en tillbyggnad? Kommer byggnaden och trädgårdsstaden karaktär av påverkas negativt om huset byggs till? I så fall kan det bli en långdragen och kostsam process, inte enbart ekonomiskt, och då kanske det inte är värt att gå vidare med tillbyggnadsprojektet.
Om svaret på frågeställningarna ovan utmynnar i att det är värt att gå vidare med tillbyggnadsprojektet, uppstår nya frågeställningar att bearbeta. Det kan vara frågor som:
- På vilken sida av huset skulle en tillbyggnad passa bäst? Vad tål huset och trädgården och vad skulle vara bäst för grannarna? Ibland är svaret på dessa frågor enkelt, ibland riktigt svårt. Ibland blir svaret detsamma på alla frågorna, men det är ju inte ovanligt att det som är bäst för huset, är en sämre lösning för trädgården och trädgårdsstaden i stort.
- Hur ska tillbyggnaden se ut? Ska den vara i samma stil och färgsättning som byggnaden hade ursprungligen eftersom exteriören på den befintliga byggnaden samtidigt ska rekonstrueras eller ska tillbyggnaden vara i samma stil som den befintliga byggnaden har idag? Ska tillbyggnaden kanske vara en helt annan stil, som medvetet bryter av mot den befintliga byggnaden, så att tillbyggnaden gestaltningsmässigt står för sin egen samtid?
På de här frågorna finns det inget universalsvar. Varje byggnad och varje tillfälle är unikt. Svaret är helt enkelt ett resultat av de specifika förutsättningarna. Därför krävs det att man skaffar sig kunskap om den egna fastigheten och om trädgårdsstadens karaktär och kulturvärden, för att kunna landa i en lösning som passar för huset och trädgårdsstaden.
Några handfasta råd som brukar leda till väl underbyggda beslut är att:
- Börja med att och ta reda på så mycket som möjligt om den egna fastigheten. När är huset byggt? Hur såg det och trädgården ut när det var nytt? Hur har huset och trädgården förändrats genom åren? Att ta reda på och förstå hur ett hus en gång sett ut och hur det har förändrats innebär inte nödvändigtvis att det måste återställas till ett tidigare utförande i samband med en eventuell tillbyggnad, men det skapar trygghet och kunskap inför beslut om placering och utformning av en eventuell tillbyggnad.
- Det är nästan alltid fördelaktigt om tillbyggnaden placeras på husets och tomtens baksida, så att gatufasaden och trädgårdens framsida bibehålls intakt. Enda undantaget är om huset är tänkt att förlängas.
- Det är alltid bra om tillbyggnadens storlek och form är väsentligt mindre än det befintliga huset. Det är nästan alltid en fördel om tillbyggnadens nock är lägre än nocken på det befintliga huset, enda undantaget är om tillbyggnaden är en ren förlängning av det befintliga huset.
- I nästan alla sammanhang är det fördelaktigt om det går att utläsa vilken del som är tillbyggd och vilken del som är det ursprungliga huset. Syftet är att det även framöver ska gå att utläsa hur fastigheten disponerades när trädgårdsstaden en gång anlades.
- Prova gärna ett par olika gestaltningsidéer för tillbyggnaden och var öppen för att resultatet kommer att överraska. Det är inte ovanligt att en helt annan gestaltningsidé än den man först hade i tankarna, visar sig vara riktigt bra.
Hoten mot Trädgårdsstaden
Vad tål trädgårdsstaden
En bebyggelsemiljö som Västerleds trädgårdsstad måste förvaltas med ett mycket långsiktigt perspektiv i sikte. För att upprätthålla en för området positiv utveckling får inte vår tids underhållsåtgärder och förändringar leda till att karaktär och kulturvärden skadas eller att framtida underhållsåtgärder försvåras, inte ens på hundra års sikt. Annars riskerar karaktär och kulturvärden att successivt utarmas och till slut gå förlorade. Därför är det extra viktigt att ”tänka efter före”, så att man har helt klart för sig vilka konsekvenser en åtgärd får, både på kort och på lång sikt.
Med god framförhållning och ett kreativt tänkande brukar en mycket långsiktig målbild sällan vara något problem, vare sig vid underhåll eller vid förändring. Det ställer dock krav på att fastighetsägare, kommun och exploatörer känner till och tar hänsyn till Västerleds kulturvärden samt att alla parter svarar för en långsiktig planering och förankrar förändringsidéer med varandra i ett tidigt skede. Om så sker kan ett lyckat projekt kan till och med stärka områdets karaktär och kulturvärden.
Kulturvärdena hos trädgårdsstaden och den enskilda fastigheten kan bland annat innebära att valet av lösningar och åtgärder måste vara annorlunda än vid konventionellt fastighetsunderhåll, där man i huvudsak baserar sina val på investeringskostnad och ekonomisk livslängd. I Västerleds trädgårdsstad behöver man även ta hänsyn till parametrar som områdesspecifika byggnads- och trädgårdsmaterial, detaljutföranden och metoder.
Det gäller att inte heller gå utanför det ramverk som gör trädgårdsstaden till vad den är, nämligen en grön stadsdel för boende och rekreation, där bostadshusen är mycket medvetet utplacerade på tomterna, på ett sätt som möjliggör för såväl enskild avskildhet som odling för eget behov.
I själva verket är Västerleds trädgårdsstad dock en robust och tålig struktur, som tål en del förändringar, så länge de sker och utförs på trädgårdsstadens villkor, det vill säga är anpassade till dess karaktär och kulturvärden.
Klimatförändringen
Enligt SMHI:s scenarier kommer klimatet i stockholmsområdet att successivt förändras fram till år 2100. Som underlag för beräkningar har SMHI utgått från ett par olika scenarier för hur stora världens koldioxidutsläpp kommer att vara fram till år 2100.
Oavsett hur det globala klimatarbetet fortlöper, visar SMHI:s scenarion att klimatet i västra Stockholm kommer att förändras fram till år 2100. Årsmedeltemperaturen kommer gradvis att öka med 3 till 4° Celsius, vegetationsperioden (antalet dagar när det växer utomhus) kommer att öka med upp till 100 dagar och antalet varma dagar och värmeböljor kommer att bli fler. Årsmedelnederbörden kommer att öka med 20 till 30 procent, och under vinter och vår kommer nederbörden att öka med så mycket som 40 procent. Även antalet skyfall, så kallad kraftig nederbörd, kommer att bli betydligt fler.
SMHI:s klimatscenarion innebär att Västerleds trädgårdsstad kommer att utsättas för större fuktbelastning än idag. Luftfuktigheten kommer att öka och byggnaderna kommer troligtvis att utsättas för stora regnmängder och därmed i vissa fall även översvämningar i samband med kraftiga skyfall. Dessutom kan den förlängda växtsäsongen leda till ökad risk för rötangrepp och att mögel får större möjlighet att växa till sig. Däremot kommer den höjda medeltemperaturen att innebära att uppvärmningsbehovet successivt minskar. Klimatförändringarna kommer också att påverka vilka växter som kommer att trivas i trädgårdarna.
Sammanfattningsvis innebär det att man som fastighetsägare bör väga in nedanstående faktorer vid byggnadsunderhåll och nyplantering i trädgården. Det förändrade klimatet kommer att leda till:
- Ökad risk för fukt-, röt- och mögelskador.
- Ökad risk för översvämningar.
- Minskat behov av uppvärmning.
- Ändrade förutsättningar för trädgårdens växtlighet.
Exploatering som strider mot trädgårdsstadens skala och karaktär
Under 2010-talet har trycket på Västerleds trädgårdsstad varit hårt. På grund av avsaknaden av en styrande detaljplan, i kombination med höga fastighetspriser och brist på byggbar mark i Stockholm, finns det de som sett möjlighet att öka exploateringen inom trädgårdsstaden.
Det har lett till att tidigare öppna ytor, ursprungligen avsedda att vara en del av trädgårdsstadens grönstruktur, gjorts om till tomter som bebyggts med flerbostadshus. Det har också lett till att ursprungligen stora tomter, avsedda att kunna rymma husbehovsodling, styckats i två delar, för att därefter bebyggas med ytterligare ett bostadshus.
En tredje exploateringsform som har varit att riva det befintliga enfamiljshuset på en tomt, för att istället ersätta det med ett flerbostadshus som är betydligt större än vad som var tänkt i det tidigare 1900-talets vision om en trädgårdsstad med det goda boendet med möjlighet till rekreation och husbehovsodling inom den egna fastigheten.
Den här typen av exploatering, som förskjuter skalan och tätheten hos bebyggelsen samt minskar omfattningen av grönska, förekom inte under 1900-talet. Den är karaktäristiskt för vår egen tid. Sådan exploatering är ett pågående hot mot Västerleds trädgårdsstad, men till skillnad från klimatförändringen kan vi med gemensamma krafter styra undan från den här typen av exploatering. Mest framgångsrikt skulle vara att, i enlighet med plan- och bygglagen, låta ta fram en detaljplan som reglerar hur Västerleds trädgårdsstad får bebyggas. Med en detaljplan skulle områdets karaktärsdrag och värden beskrivas och skyddas, samtidigt som möjligheterna till förändring och exploatering skulle bli tydliga för alla.
I väntan på stadens beslut om att en detaljplan ska utarbetas för stadsdelen och för att motverka exploatering som strider mot trädgårdsstadens skala och kulturhistoriska karaktär, arbetar Västerleds trädgårdsstadsförening aktivt med att bevaka och följa upp de bygglovsansökningar som lämnas in till staden.
I ärendet med villan på Majvägen (ovan) var Länsstyrelsen avvisande till bygglovet. De skrev: »Byggnaden är grönklassad enligt Stadsmuseet, vilket innebär att den anses vara särskilt värdefull. Den ligger också inom ett område som museet ansett vara kulturhistoriskt värdefullt. Länsstyrelsen finner att förvanskningsförbudet i 8 kap. 13§ PBL är tillämpligt. Stadsmuseet och Skönhetsrådet avråder bygglov då åtgärden är förvanskande och ovarsam, både vad gäller arkitekturen och områdets karaktär.«
Men Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), gick på Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande till Byggnadsnämnden. MÖD menade »… att tillbyggnaderna är diskret utförda, att de volymmässigt underordnar sig den befintliga byggnaden och att de har anpassats väl till den kuperade terrängen.«
Trots godkänt bygglov. Ingreppet i trädgårdsstadens kulturmiljö kan ändå bli helt förödande.
Bild: barabromma.blogg.se (bilden är tagen 30/8 2022).
Tillståndsprocessen när man vill rusta upp, bygga om eller bygga till
Vad gäller enligt plan- och bygglagen
När man planerar att bygga om, ändra eller bygga till inom en fastighet kan det behövas bygglov. Rivning kräver i allmänhet rivningslov. Bygglov och rivningslov söks hos Stockholms stads stadsbyggnadskontor. Alla åtgärder är inte lovpliktiga, men det kan ändå krävas att man gör en anmälan, som även den handläggs av stadsbyggnadskontoret. Bygglov, rivningslov och anmälan måste handläggas och godkännas av stadsbyggnadskontoret, innan den önskade åtgärden får utföras. Anledningen är att stadsbyggnadskontoret i de flesta fall kopplar villkor till sitt beslut. I områden med höga kulturvärden, kan det till exempel vara aktuellt att säkerställa att kulturvärdena inte skadas eller att områdets karaktär förvanskas.
Gränsen mellan vad som är lovpliktigt och vad som enbart är anmälanspliktigt, liksom vilka åtgärder som kan utföras utan att man först beviljats tillstånd, är ibland svårtolkad. Generellt sett kan man säga att tillståndskraven för utvändiga åtgärder i allmänhet är högre än för invändiga åtgärder. Kraven är också särskilt höga i bebyggelseområden med höga kulturvärden, som i Västerled. De förhöjda kraven omfattar inte enbart byggnader utan i allra högsta grad även trädgårdar och mark, vilket kan vara värt att notera.
Därför kan det vara värt att, gärna i ett mycket tidigt skede, ta kontakt med stadsbyggnadskontoret när man som fastighetsägare planerar att utföra en ändring som kan tänkas vara lov- eller anmälanspliktig. Då kan man samtidigt fråga om det är något särskilt man behöver ta hänsyn till, med tanke på Västerleds höga kulturvärden.
Det kan också finnas anledning att kontakta Stockholms stadsmuseum eller annan kulturmiljöexpertis, för att förhöra sig om vilka faktorer som man särskilt ska beakta vid åtgärder i den egna fastigheten. Beroende på vad det är för åtgärd som planeras, kan det till exempel vara lämpligt att kontakta en rådgivare som är specialiserad på byggnadsvård- och kulturmiljöfrågor eller en arkitekt som är specialiserad på kulturmiljö och äldre bebyggelse eller trädgårdar.
Med experternas råd blir slutresultatet ofta bättre och det blir också enklare att ta sig genom den ibland komplicerade tillståndsprocessen. Ärendehandläggningen hos stadsbyggnadskontoret underlättas ibland om ansökan innehåller en antikvarisk konsekvensbeskrivning. För att konsekvensbeskrivningen ska betraktas som korrekt, rekommenderas att den upprättas av en certifierad sakkunnig för kulturvärden. Samtliga certifierade personer finns listade på www.boverket.se och många av dessa personer är också medlemmar i Sveriges Praktiserande byggnadsantikvarier, www.spba.se.
Tänk på att ärendehandläggningen hos stadsbyggnadskontoret kan vara lång, varför det är bra att ha god framförhållning när man skickar in sin bygglovsansökan eller anmälan.
Fördjupning
Länkar till webbsidor med koppling till trädgårdsstaden
www.vasterleds.se, Västerleds trädgårdsföreningens hemsida
http://brommahembygd.se/kontakt.html, Bromma Hembygdsförening, som bland annat har ett bildarkiv och som varje år ger ut Brommaboken.
http://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/, Stockholms stadsmuseums hemsida med info
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/, Boverkets kunskapsbank
https://etjanster.stockholm.se/Byggochplantjansten/start, Stockholms stads bygg- och plantjänst, där man dels kan hitta information om gällande planer och pågående planarbeten, dels byggärenden och andra slags ärenden som stadsbyggnadskontoret hanterar. Här finns de handlingar som bevarats från bygglovsansökningar som lämnats in ända sedan 1700-talet. För att ta del av skrivna dokument måste man dock göra ett fysiskt besök i arkivet.
https://www.raa.se/samhallsutveckling/riksintresse-for-kulturmiljovarden/, Riksantikvarieämbetets webbsida om riksintressen för kulturmiljövården.
Kron, Ewa, En trädgårdsstad planeras: Äppelviken och villabebyggelsen 1907-1927. Uppsats vid Stockholms universitet Konstvetenskapliga institutionen, 1996.
Magnusson, Jennifer, Trädgårdsstaden: en hotad kulturmiljö? En undersökning av tillbyggnader och dess påverkan i trädgårdsstadsområdena Smedslätten, Ålsten och Äppelviken, Kandidatuppsats vid Göteborgs universitet/Institutionen för kulturvård 2016:28.
Böcker och artiklar med koppling till trädgårdsstaden
Alvestam Wahlund, Lotta, Villaportarna i 20-talets Bromma, Artikel i Brommaboken 2011, utgiven av Bromma Hembygdsförening.
Alvestam Wahlund, Lotta, Husets själ: Bromma och den svenska trädgårdsstadens guldålder. Bromma: AB Vinghästen, 2020.
Björk, Cecilia, Nordling, Lars och Reppen, Leila Så byggdes villan: svensk villaarkitektur från 1890 till 2010. Stockholm: Svensk Byggtjänst, 2009 (andra utgåvan).
Conradsson, Birgitta: Nybyggare i Bromma: Stadsdelarna Nockeby och Olovslund, Stockholm: Stockholmia Förlag, 2007.
Delans, Mats, Trädgårdsstaden: En demokratisk livsmiljö, Artikel i Samfundets S:t Eriks årsbok 2019 om Per O. Hallman: stadsplanekonstens förnyare.
Ingo, Susanne, Bygga och Bo i Äppelviken: Egna hem i nära kontakt med naturen, Artikel i Samfundets S:t Eriks årsbok 2019 om Per O. Hallman: stadsplanekonstens förnyare.
Engelbrektsson, Elvy och Hambræus, Helena, Trädgårdsstadens färger, Bromma: AB Vinghästen, 2017.
Ilminge, Christina, Bevara och sköta en gammal trädgård. Stockholm: Prisma, 2002.
Kron, Ewa, En trädgårdsstad planeras: Äppelviken och villabebyggelsen 1907-1927. Artikel i Brommaboken 2000.
Kron, Ewa, En trädgårdsstad planeras: Äppelviken och villabebyggelsen 1907-1927, Del 2. Artikel i Brommaboken 2001.
Källviks Peter, NuDå! Bromma. Bromma: Ordalaget Bokförlag, 2020.
Löfgren, Eva och Hansson, Paul, (red). Energiboken – Energieffektivisering för småhusägare. Stockholm: Svenska byggnadsvårdsföreningen, 2011.
Pålsson, Ann (red.) Per O. Hallman: Stadsplanekonstens förnyare. Samfundet S:t Eriks årsbok. Stockholm: Apell förlag, 2019.
Reimers, Christian, Bara Bromma: en bok till trädgårdsstadens försvar, Bromma: AB Vinghästen, 2016.
Reimers, Christian och Sundén, Björn, Trädgårdsstadens pionjärer: Gustaf Berghs bortglömda bildskatt, Bromma: AB Vinghästen, 2019.
Rådberg, Johan, Den svenska trädgårdsstaden, Stockholm: Byggforskningsrådet, 1994.
Stockholms Förstäder och Villasamhällen. Faksimil av originalupplagan från 1911. Utan ort: Läsförlaget AB, 2000.
Stavenow-Hidemark, Elisabet Villabebyggelse i Sverige 1900-1925 – inflytande från utlandet, idéer, förverkligande, Stockholm: Nordiska museet, 1971 (diss).
Tullberg, Tomas, Äppelvikens förvandling från landsbygd till villastad: En undersökning om vilka som bosatte sig i Äppelviken på 1920-talet, med jämförelser för åren 1960 och 1990, B-uppsats vid Stockholms universitet, Historiska institutionen, 2002.
Wingborg, Olle, Litteraturen om Bromma: en förteckning över innehållet i Bromma hembygdsförenings årsskrift under 70 år, Växjö: Olle Wingborg, 1999.
Wingborg, Olle, Litteraturen om Ålsten: en välmående stadsdel i Bromma, Hägersten: Olle Wingborg, 2016.
Wingborg, Olle, Litteraturen om Äppelviken: Brommas äldsta trädgårdsstad, Hägersten: Olle Wingborg, 2017.
Wilke. Åsa Villaträdgårdens historia: ett 150-årigt perspektiv. Stockholm: Prisma, 2006.
Om programmet
Omfattning, innehåll och upplägg
Förvaltningsprogrammet omfattar områdena Alvik, Äppelviken, Smedslätten, Ålsten, Stora Mossen, Höglandet, Nockeby och Nockebyhov, men är även applicerbart på områden som Olovslund och Ulvsunda trädgårdsstad.
Texten innehåller en kort bakgrundsbeskrivning och historik om Västerleds trädgårdsstad och trädgårdsstaden som företeelse. Därefter följer en beskrivning av vad det är som karaktäriserar Västerleds trädgårdsstad och vad dess kulturvärden består av. Slutligen följer ett block med råd och riktlinjer om hur man går tillväga för att bruka och bevara bebyggelsen i trädgårdsstaden, med respekt för såväl kulturvärdena som för människors behov av ett samtida boende.
Språket är anpassat till webbformatet, det vill säga relativt stramt och kortfattat. Textblocken kan relativt enkelt kan byta plats om flödet blir bättre om de kommer i en annan ordning. Formatet är också upplagt så att textblock relativt enkelt kan lyftas bort eller läggas till. Eftersom förvaltningsprogrammet får ett webbformat, är tanken att texten ska förses med många länkar, där flera av dem hänvisar till andra avsnitt/kapitel i förvaltningsprogrammet, men några av länkarna kommer att vara externa, till exempel till Stockholms stad, Boverket och Riksantikvarieämbetet.
Illustrationerna består av fotografier, ritningar och kunskapsunderlag som är hämtade från och handlar om Västerleds trädgårdsstad, men meningen är att de till övervägande del ska vara anonymiserade för att inget särskilt objekt ska lyftas fram mer än något annat. Urvalet av specifika illustrationer ska förstärka och understödja budskapet i respektive textblock.
Tillbaka till INNEHÅLL
Målgrupp
Värna Västerleds trädgårdsstad vänder sig i första hand till dem som bor i eller planerar att flytta till det område som föreningen verkar inom. Andra målgrupper är till exempel mäklare som är verksamma i området, personer som är politiskt engagerade i stadsdelen och personer som är verksamma i systerorganisationer i andra trädgårdsstadsföreningar eller liknande, runt om i landet. Eftersom Västerleds Trädgårdsstadsförening är en underorganisation till Villaägarnas Riksförbund, kommer materialet även att komma riksförbundet till del.
Användningsområde
Det kulturhistoriska förvaltningsprogrammet är en fortsättning på det kulturmiljöarbete som Västerleds Trädgårdsstadsförening bedriver sedan flera år tillbaka. Ett av föreningens uttalade intresseområden är trädgårdsstadens kulturvärden, där man fokuserar på såväl den offentliga miljön (förnyelsen, byggnaderna, gatorna, parkerna och grönområdena med mera) som den privata miljön (villorna, radhusen och trädgårdarna med mera). Texten har bearbetats för att passa ett digitalt format och för att därefter läggas ut på föreningens hemsida (https://www.vasterleds.se/), där intresserade enkelt kan ta del av innehållet. Vid behov kan materialet komma att produceras i pdf-format, för att kunna laddas ner och skrivas ut som en enkel folder.
Manusdatum: 2020-10-13. Reviderat i november 2021.
Beställare: Västerleds Trädgårdsstadsförening
info@vasterleds.se
www.vasterleds.se
Upprättad av Vicki Wenander, bebyggelseantikvarie och personcertifierad som sakkunnig för kulturvärden enligt KUL2.
Wenanders Byrå
Grevgatan 28
114 53 Stockholm
070 614 14 55
vicki.wenander@wenanders.se
www.wenanders.se
Bildsättning och bildtexter
Västerleds Trädgårdsstadsförening
genom Christian Reimers och Torbjörn Nilsson
