Trädgårdsstaden 100 år
Trots konkurrens av Tjejmilen, Finnkampen och ett kvardröjande högsommarväder blev det en välbesökt septemberinvigning av Stadsmuseets utställning om Trädgårdsstaden 100 år. På museigården hade företrädare för trädgårdsintresserade samlats. Måleributiken i Alvik gav råd om fönsterrenovering och färgsättning med traditionella kulörer. Brommas biodlare sålde honung och Rosensällskapet visade växter och sålde böcker.
Stadsmuseets antikvarie Ingrid Dyhlén-Täckman invigningstalade. Och därefter presenterades utställningen av Helena Hambreus från Äppelvikens Kultur- och Miljögrupp.
Utställningen är inte så stor, men den är mycket innehållsrik. Runt två av Titti Winbladhs välkända stadsdelsmålningar (Äppelviken och Smedslätten), som lånats in från Västerledskyrkan och Äppelviksskolan, samlas ett antal tavlor som var och en är små pedagogiska mästerverk.
I det ena rummet behandlas trädgårdsstadens idémässiga bakgrund och inspirationen från den engelska Garden City-rörelsen vid förra sekelskiften. Föreningen Town and Country Planning Association (TCPA) i England rankar för övrigt Trädgårdsstaden Bromma som unikt i ett internationellt perspektiv och ger Äppelviken det högsta värdet på sin femgradiga skala.
I det andra rummet förklaras 1910-, 1920- och 1930-talets byggnads- och trädgårdsarkitektoniska skillnader och särdrag. Nationalromantik, nyklassisism och funktionalism. 1910-talets vilda, naturliga och ängslika trägårdar jämförs med 1920-talets anlagda rabatter, exotiska växter, raka grusgångar och centralt placerade syénbersåer. 10-talets småspröjsade fönster jämförs med 20-talets storspröjsade och funktionalismens helrutor. Nationalromantikens assymetriska huskroppar och fönsterplaceringar jämförs med nyklassicismens symmetriska och geometriskt välbalanserade former. Allt är mycket klargörande och lärorikt.
Jag hoppas att stadens planerare och politiker tar tillfället i akt och beger sig till Stadsmuseet. Utställningen förlarar hur väl trädgårdsstaden är planerad och hur väl den här miljön fortfarande fungerar. Själva ordet Trädgårdsstad är ett nyckelbegrepp. En trädgårdsstad är nämligen något helt annat än en villaförort. Villaförorten är en sovstad. Trädgårdsstaden planerades redan från början med alla funktioner och serviceinrättningar som en stad behöver, med skolor, samlingslokaler, kommunikationer, affärer och butiker. Just därför är Trädgårdsstaden så olämplig att förtäta. Tänk på det, ni som ansvarar för det tjugotalet markexploateringar som just nu hotar de hundraåriga kulturmiljöerna i Västerled.
Så gå till Stadsmuseet. Husen och trädgårdarna har mycket att berätta för den som förstår att avläsa koderna rätt. Gå dit. Utställningen pågår till februari 2014.
Christian Reimers
